Livet på Mirabellbacken

Dagarna går verkligen i ett! När jag tänkte på hur jag skulle formulera känslan, kom jag på den ultimata förklaringen (som bara förstås av två personer i min krets): Jag känner mig som bagaren i "dutt-dutt-dutt-spelet"! Tårtorna kommer på rullande band, fler och fler, snabbare och snabbare, och jag undrar hur länge jag orkar springa för att fånga dem innan de nuddar golvet. Det är lite för mycket överallt (framför allt på jobbet), jag känner att jag gör allt på samma gång, blir aldrig klar och kan bocka av en sak och listan blir alltså bara längre med halvfärdiga att-göra-punkter. Jag har min strategi utmed rullbandet, men bossen fortsätter lasta tårtor...

 

Nog med stressen i kockmössan och över till det där charmtrollet som han sitt skrik till trots faktiskt är :-) Han har vuxit något enormt i mina ögon! Nu kan han:

 

- Le med ytterligare två tänder (totalt fyra)

- Förstå orden "byta blöja" och går till skötbordet när man uttrycker dem

- Säga ungefär "hejdå" och vinka

- Pussas på beställning

- Klappa händer

- Göra rörelser till Imse Vimse Spindel (vinkar som i "ner faller regnet")

- Förstå "gå ner" när han sitter i matstolen, och räcker ut armarna för att bli urlyft

- Somna redan mellan 19-20! :-D

 

Bland annat.