Livet på Mirabellbacken

Idag var vi på läkarkontroll med Viggo. De låg lite efter i schemat på BVC, så svisch svisch sa det, så var det klart. Vi svarade ja på alla doktorns frågor och mätte och vägde skrutten. Nu börjar äntligen viktkurvan plana ut! Viggo som vuxit i snitt 250g /vecka hade på två veckor bara gått upp 65 g. En centimeter adderades dock till längdkurvan. Resultat 6 ½ mån - 9830 g, 69 cm. Huvud 46,2 cm.

 

Efter läkarbesöket hade jag stämt träff med Cecilia och Seth i Vällingby för lite shopping. Hon fick en pytteliten systerson igår och var ute efter lite kläder till x. Det blev lite shopping till Viggo också!

 

Allra coolast var pekboken, som mamma och pappa (Niklas var hemma från jobbet idag och gjorde oss sällskap vid dagens strapatser) var tvungna att ha till Viggosen!

 

 

Nu har ni väl nästan tappat hoppet, men här är jag igen! Dagarna har flugit iväg som vanligt.

 

Söndag till onsdag spenderade vi på Åland, en liten semestertripp. Trots att jag är tillsammans med en tidsoptimist värre än jag själv, kom vi på båten i tid både dit och hem, helt utan stress! Efter 2 timmar i bil och 2 på båt kom vi iland, utforskade närområdet lite och åt en sen lunch innan vi gav oss iväg mot vårt uppehälle. Vi bodde hos en gammal klasskompis till mig från gymnasiet, och det var jättekul att ses igen efter 7 år!

 

Vad gör man då på Åland, särskilt när högsäsongen tagit slut? Man gör det obligatoriska - tittar på stenar i olika former:

 

 

 

Det var den kulturella biten. Vi provade oss också på den kulinariska. Vi besökte två fikaställen under resan, inget av dem speciellt gott dessvärre. Vid ett fik intill Bomarsund smakade vi den obligatoriska Ålandspannkakan, ungefär som den gotländska saffranspannkakan fast med kardemumma. Den är också gjord på gröt, som detta till trots var hyfsat välsmakande. Dock tror jag den hade smakat ännu godare på ett riktigt bra café!

 

Det andra caféet låg uppe på en höjd, "Uffe på berget". Hit rekommenderar vi INTE att släpa med barnvagn (som vi såklart gjorde). Det här fiket hade vi hört gott om, men vi blev väldigt besvikna. Nog för att utsikten var vacker, men fikat, nä. Spara dig heller inte för att gå på toaletten här, om du inte vill gå på utedass ;-)

 

En öl kan du gott unna dig, så länge man har sällskap av en nykter chaufför. På Stallholmens bryggeri finns 7-procentig egenbryggd öl, svart som kaffe och hyfsat god även för en "ljuslagrare".

 

Ska vi berömma ålänningarna för någonting så är det definitivt maten! Samtliga måltider som vi intog var himmelskt goda! "Havtorn" som ligger mitt i stadens galleria besökte vi två gånger, riktigt mumsig och välmixad meny till bra priser! På JanKarlsgården vid Kastelholm blev vi serverade av kocken själv, Michael Björklund, som blivit utsedd till Årets kock både i Sverige och Finland. Måste jag säga att maten var goooood? Han sa dessutom att om vi inte blev mätta och ville ha mer så var det bara att säga till (vilket vi såklart gjorde, även om magen redan var full). En lika stor portion till anlände. Även vid Ångbåtsbryggan fick vi smarrig mat efter ett parti äventyrsgolf (som jag vann). Slutligen på hemresan hade vi bokat biljetter till Eckerölinjens skärgårdsbord, och hade vi bara haft en barnvakt åt vår rastlösa Viggo hade vi nog kunnat lägga på oss ytterligare ett par kilo innan semesterresan var slut.

Det varade inte längre än tre timmar i den egna sängen innan han vaknade och skrek. Resten av natten klängde han sig fast vid sin "mammanapp". Han fick ligga en stund i spjälsängen på morgonkvisten igen, och nu är det ännu enklare att vrida runt sig med en kant att ta spjärn mot!

 

Igår var vi på BVC för vägning och mätning igen. För siffernördar redovisas vikten 9765 gram och 68 cm, det är en kompakt kille vi har!

 

Just nu ligger Viggo och sover i sin stora säng i sitt egna rum. Han vägrar somna på kvällarna, hur trött han än är, men ikväll slocknade han "redan" vid 22. Låt oss hoppas att det är för natten nu!

 

 

Igår blev Viggosen hela 6 månader! Nu börjar ångesten krypa fram över att det så småningom är dags att börja jobba igen. Det har ju just blivit roligt att vara mamma! Nu står han i alla fall i förskolekön, efter ordentlig valångest.

Sedan sent i söndags kväll befinner sig vår lilla familj i Falköping. Fjärde turen på tre månader, ett evigt rännande till olika högtidsdagar. I morgon står lillebror och systerson på födelsedagsschemat, 20 respektive 2 år.

 

Igår hade vi en lugn dag, där vi inte gjorde mycket mer än att ta en kort tur på stan. Den resulterade ändå i en kjol och en blus till mig, presenter till de kommande födelsedagsbarnen och ett par badbyxor till Viggo. Vi har anmält Viggo på babysim med start senare i augusti, men redan idag kom de nya speedosarna till användning. Jag och syrran möttes upp på Odenbadet med våra familjer för att plaska en stund i varmvattenbassängen. Det var uppskattat av alla i sällskapet! Viggo fattade snabbt att han kunde sparka och vifta med sina ben och armar och trivdes som fisken!

 

 

 

Inte nog med träningen på badet, nu på kvällen har han även invigt sin nya hoppgunga på riktigt. Det var en lycklig kille som studsade i dörrhålet. Nu är han jättetrött, men vill som vanligt inte sova. Hans mamma är dock minst lika trött, så nu ska vi krypa ner tillsammans om så snuttetutten ska fram.

Mormor var elak idag. Hon jämförde Viggo med en Belgian Blue!

 

 

Igår provsatte jag Viggo på mattan framför soffan, och från ingenstans kan han plötsligt sitta ganska stadigt själv!

 

Passar på att skriva ett inlägg medan lillen sover (och håller tummarna att jag hinner med fler meningar än den här). För ett par veckor sedan, efter senaste BVC-besöket lade han sig till med nya sovvanor, inte en dag för tidigt! Nu kunde han ta riktiga lurar om minst en timme ett par, tre gånger om dagen, dessutom på hyfsat regelbundna tider. Nätterna gick utan att någon behövde stiga upp. Men säg den lycka som varar.

 

För tillfället är kapitlet sömn ett rent helvete. Nästan varje gång han lyckas somna till tar det inte mer än ett par minuter, sedan vaknar han och skriker för full hals. Det verkar dessutom som att de få minutrarna verkat som powernap, för ofta när man tar upp honom är han pigg och glad igen, och vi får lov att sysselsätta oss med lek igen. Såhär fortgår karusellen på dagtid, när pappa är på jobbet.

 

Kvällstid börjar det verkliga helvetet. När han sovit sådär lite på dagen är han såklart jättetrött på kvällen. Jag överdriver inte när vi varje kväll gör försök mellan 20-00 att lägga honom. Det slutar oftast - nej förresten, ALLTID - i att han får somna i min och Niklas säng, snuttandes på mitt bröst (eftersom han vägrar ta napp och inte heller längre tar tummen). Vid första försök att vända mig till bekväm sovställning blir det liv i luckan igen och hela familjen är åter vakna.

 

Igår tuttvägrade jag. Jag vill verkligen inte att huvudrollen i nattningsrutinerna ska spelas av mitt bröst. Viggo skrek i oändlighet tills jag fick bli strejkbrytare för att rädda nattens sömn åt alla.

 

 

Kors i taket, han sover fortfarande ett inlägg senare! Kanske ska han dra till med ett sånt där tretimmarspass som tack och lov slinker in nån gång emellanåt?