Skip-Bo
I min familj har vi anammat kortspelet Skip-Bo, en riktig höjdare! Passar nästan alla åldrar och kombinerar systematiskt tänkande med en gnutta tur. Jag och N tog ett parti efter frukosten innan dagens hårda arbete, och gissa vem som vann - igen?! ;-)
Minnen och eländen
Kartonger i kubik fyllda av så kallade "minnen". Varför har man sparat eländet i alla dessa år? Helst av allt skulle jag bara vilja blunda och kasta allt vind för våg. Lik förbaskat gluttar man ner i lådan och hittar skatter som gamla penntroll, barndomsalster och bokmärken, och drabbas därefter av separationsångest.
Vissa saker är det nästan dödsstraff på att slänga. Undrar om mormors virkade dukar är sådana objekt? Den broderade dopvepan som moster flitigt knåpat med en gång för 24 år sedan? Skolfoton på klasskompisar ifrån såväl första som fjärde, sjätte, sjunde och nionde klass? Jag kommer på mig själv med att undra vad mamma tycker. Inte bra. Mamma tycker att man ska spara. Så länge man inte sparar det i hennes hus ska saker sparas. Jag undrar vad meningen är med att ha en låda ståendes i källaren hela livet..? Ändå sitter jag här och sorterar och lägger tillbaks i Minneslådan.
Varde ljus!
I en perfekt värld funkar allting på en gång. I vår värld krävs det ständigt flera moment och tankegångar innan det gör det. Så också med taklampan i hallen. Live och Neutral, plusformade takhål, lamputtag med förborrade skruvhål på fel ställen... Men nu lyser det! Go darling!
Ett uns av kreativitet
Jag har länge gått och känt en viss frustration över att inte få utlopp för min kreativitet, framförallt när det gäller att piffa i hemmet. Häromdagen tillät jag mig att lämna flyttlådorna en stund, och åkte iväg för att köpa material till en idé som ploppat upp. Ett besök på brädgården och det underbara
Tygvaruhuset i Veddesta och jag hade allt jag behövde.
Tadah! Ett välbehövligt underlägg till min slafsande hund. En spånskiva, bordsfilt och en bit konstläder och verket var klart. Spikade även fast ett par filttassar undertill för att inte skada golvet. Jag hade egentligen tänkt mig ordet MAT ovanför, men då "T" var slut på
Chilli fick jag använda mig av mina geniknölar och tänka ut nåt annat. Nu har vovvens matskålar sin givna plats i hemmet och jag har äntligen fått börja inreda!
Välkommen till Mirabellbacken!
En ny era i mitt liv har inletts. Livet på Mirabellbacken. Äntligen en plats jag kan kalla hemma och bara mysa vid tanken på allt som finns innanför ytterdörren. En underbar sambo, ett levande gosedjur och ett vackert hem (förvisso gömt bakom drivor med flyttkartonger och annan tillfällig bråte). Äntligen!
