Creapy
Usch, det där var nästan otäckt! Hittade en namnsnurra på gravid.se, som slumpvis väljer ett namn som du kanske kan ge ditt kommande barn. Emil, dök det upp på skärmen. Eftersom jag är lite insnöad på att det blir en tjej klickade jag i alternativet flicka och snurrade igen. Gissa om jag blev rädd när nästa namn blev Iris! (Fotnot till utomstående är att min mamma sedan dagen hon fick veta att hon skulle bli mormor igen, kallat bebisen i magen för just Iris.) Att jag härigenom häller vatten på min mammas kvarn kommer jag väl få stå ut med...
Liten blir stor
Inte undra på att byxorna strejkar.
Sommarminne
Medan mor och moster ser till att fota badplatsen utan att få med fôlkena, gör syster precis raka motsatsen. Åtminstone tror hon det efter en felhörning, och fotar glatt föttera'.
Dag 3 - tanten återvänder
Så har ytterligare två dagar förflutit på arbetet. Nu har varenda plagg på barnavdelningen fått lite kärlek av mig, lagom till 20%-erbjudandet. *Klapp på axeln*
Om det är ovanan eller något annat som straffar mig med krämpor vet jag ännu inte. För var dag som går flyttar sig smärtan nedåt. Igår höll den sig till nedre delen av ryggen och idag haltar jag fram med något som känns som en inflammation i knät. Jag börjar verkligen känna mig som en gammal tant nu!
Back to work
Idag var första dagen på jobbet på sex veckor (jag vet syrran, ingenting mot dina 13 månader). Tack och lov började jag inte förrän 11:30 och kunde lugnt vakna till liv innan det var dags att knega. Jag jobbade visserligen i snigelfart, men med min sjukskrivning i bakhuvudet tyckte nog alla att det var befogat. Innan dagen var över fick jag åtminstone snits på flickavdelningen - alldeles själv dessutom! Jag brukar tycka det är svårt att få ihop alla plagg till "garderober", inte alls som att slänga ihop några matchande inredningssaker på ett bord. Cred till mig!
Mot sena eftermiddagen började denna första dag kännas av ordentligt i kroppen! Axlarna har fått sig lika många knutar som mina kolasnören brukar få, och fötter och höfter ömmar så att jag vaggar fram som en anka. Trots det var ändå helt okej att börja jobba igen.
