Livet på Mirabellbacken

Är det sånt här som kallas gående bord? Det är ofta ute på vift, men det kanske man får räkna med när man inte har en lära-gå-vagn att stilla behovet med?

Imorgon ska jag ta mig an ytterligare en uppgift, nämligen en distanskurs i Matte 3b (gamla C-kursen). 10 veckor med avancerad hjärngympa ska pusslas in i föräldra- och jobbschemat, under samma period som alla fem i familjen (och några fler) fyller år. Ja, jag gör det inte lätt för mig...

Imorgon börjar jag jobba! I ca tio veckor framöver spenderar jag drygt en dag i veckan på jobbet. Det känns bra att komma hemifrån lite, men jag är lite nervös inför starten. Hoppas jag vaknar när klockan ringer och att kunderna är snälla mot en förvirrad veteran!

"Mamma, ta kort mig här under sängen." Tur att han är lite söt emellanåt... 

Idag ligger Mälaren helt stilla. Fia tvärvägrade följa med på promenad och Winston somnade i Emmaljungan innan vi ens kommit ner till vattnet. En stund av lugn. 

Idag packar jag ner julen. Eller åtminstone var jag på väg att göra det, när barnen kom på att det var väldigt roligt att leka med kartongen. Det kanske räcker om jag tar fram barnen till advent igen?

Dagen före nyårsafton fick vi snö i Hässelby. Eftersom vi knarkar väderleksrapporter anade vi att snön inte skulle bli långvarig, så vi tog med barnen och pulkorna ut på en tur. Viggo ville hellre gå än att sitta på sin snowracer. Då kunde han ju avvika och rulla sig i snön. Eller ännu hellre äta den.

Vi är inne i en djup sömnsvacka som pågått några veckor. Winston tokskriker flera timmar om nätterna och själv skrapar jag väl ihop 2-3 timmars sömn per dygn. Inte ens när han väl sover kan jag sova, jag verkar ha glömt bort hur man gör.