Livet på Mirabellbacken

Nu har jag varit skruttig i fem dagar och vissnat ikapp med granen. Usch, den är inget vacker längre. Efter nyår är det hög tid att säga adjö.

Tur i oturen har jag väl ändå haft att jag blev sjuk i mellandagarna. Jag hann ju faktiskt njuta av en och en halv dags jul med "svär-familjen" först. Det var en ganska vanlig jul med liknande upplägg som i min egen familj. Med ett undantag - DET KOM INGEN TOMTE! Jag som tycker Lundins har varit snälla... Inte ens mig kom han dit för att besöka. Han måste ha missat att jag skulle dit.

De senaste dagarna har jag bott i soffan. Betat av film efter film som gått på tv. Unnat mig en hyrfilm då och då. Idag har jag åtminstone orkat plocka lite i köket och dammsugit upp en veckas hundhår, det måste tyda på en viss hälsoförbättring. I bästa fall är jag tillbaks på jobbet på söndag! Jag har väl hur mycket som helst att ta mig an då...

Den Lundinska granen

Dan före dopparedan:



Hur GÖR man för att få fina händer i butikssektorn? Låter bli att arbeta?

Tomten, jag önskar mig ett nytt jobb till nästa jul. Helst ett där jag tjänar mycket pengar, får göra något jag tycker är roligt och som man är ledig ifrån ibland (gärna varje helg).

Tack på förhand!

Trevligare saker man kan ägna sig åt en fredagkväll innan jul är att klä granen. På sätt och vis tur att inte mamma är här, annars hade hon säkert flyttat om i granen :-P

Den här bilden möttes jag av på vägen hem idag. Enda skillnaden var att det var min bil som stod innanför.

I morse funderade jag på att ställa bilen i p-huset, trots att jag kom i tid. Men så tänkte jag om. Jag hade inte lust att springa ner till garaget varannan timme, med risk för att få p-böter, och fick för mig att det ändå inte skulle snöa så mycket idag. Det har väl inte drällt ner heller, men att de skulle ploga upp precis ALL snö från gatan på min bil hade jag inte räknat med.

Efter en titt på arbetsschemat fram till jul, insåg jag att om jag över huvud taget skulle ha tid att köpa en gran med tillhörande julstämning, fick det bli denna måndag. Jag köper helst min gran av en lokal granknalle, det känns på något vis som att de granarna har en juligare själ än de stora trädgårdskedjornas. I år hade jag dock inte sett till någon sådan kringresande granhandlare, så det fick bli Plantagen i stället.

Väl där började så jakten på den perfekta julgranen. Det var jag och hundratals granar, bara vi. Där gick jag och strosade och vände och vred på varenda gran, hummade lite, frågade var och en om det var tänkt att just den skulle följa med mig hem. Snart började det komma fler granletare, och jag höll noga uppsikt så att de inte skulle ta någon av mina "kanske-granar". Till slut fick jag bestämma mig och gick bort till nät-tunnan. Där stod ett par och kämpade med att näta sin gran, och jag insåg direkt att jag skulle få problem att göra det där själv. Kvicktänkt lade jag en (mycket liten) hjälpande hand med parets gran, och frågade sedan om de kunde tänka sig att hjälpa mig med min ;-)

Stelfrusen och med en bagagelucka som vägrar hålla sig uppe i kylan, trasslade jag in granen i bilen. Hemma väntade nästa projekt - att få ner den i julgransfoten. Utan vare sig yxa eller såg, eller för den delen en lämplig täljkniv, blev lösningen att hacka stammen med baksidan av en hammare. Efter alla dessa om och men stod granen uppställd på sin plats.

Nästa år köper jag inte gran ensam!

I mitt jobb träffar jag massor av människor, alla möjliga sorter. Igår var t.ex. en pojke i sexårsåldern och hans pappa och handlade av mig. De köpte en kavel och pepparkaksformar. Medan jag scannar in varorna småpratar jag lite med pappan och pojken.

- Ska ni baka? frågar jag den lille pojken.
- Ja, pepparkakor!
- Vi ska sälja massa saker idag, fortsätter han.
- Vi ska köpa massa saker, rättar pappan.
- Jaha, så ni ska vidare till andra affärer då? sa jag.
- Mm.

Vid det här laget har vi avslutat köpet och kunderna gör sig redo att gå.

- Ja, nu ska vi vidare till nästa ställe, säger pappan.
- SYSTEMBOLAGET! skriker pojken, varpå alla människor runt omkring brister ut i skratt.

Pappan skyndande snabbt därifrån och skämdes lite för sin grabb, men stämningen höjdes ordentligt bland köande kunder. Tänk vad en sexårings grodor kan göra!

Nu är gästrummet/kontoret/hundens rum det finaste i hela lägenheten!





Tapeten kommer från "Osborne and Little" och heter "Grove Garden".

Jodå, rubriken håller sig till grammatiska regler. Efter en dag på jobbet väntar nu nämligen det oerhört underhållande förarbetet inför tapetseringen i morgon. Jag har lokaliserat fyra skruvhål och fyra övriga skavanker i väggen som ska spacklas, och ventilationslocket måste målas. Dessutom måste jag lossa elkabeln som sambon så fint häftat upp längsmed listen. På tal om det - bor ni i en bostad med få eluttag och behöver dra skarvsladdar, KÖP EN KABELPISTOL! Jag är allergisk mot sladdar som ligger på golvet. Pistolen kostade förvisso ganska många hundralappar, men har visat sig vara värd sitt pris. Kabelklämmor med spik kostar i slutändan mer och det syns mycket mindre med häftklamrar.

Före

Jag glömde ju delge mitt lussebullebak i fredags, men guldbullar blev det!

Jag är grymt stolt över min lillasyster! Hon går en guldsmedsutbildning i Falköping och gör så många fina saker! Här är hennes bidrag i utbildningens designtävling 2010. Temat är "Fyra årstider".

Jag har såklart röstat på detta bidrag, men hennes klasskamrater förtjänar ett omnämnande i detta inlägg också. Två andra bidrag jag fastnade för ser du här.

Gå in och rösta på din favorit här.

Det här med julklappar är vanligtvis inte något stort problem. De brukar vara färdigpaketerade och klara redan vid första advent. I år är uppenbarligen ett undantag. Jag har inte köpt en endaste en! Varför vet jag inte. Det gick så fort plötsligt. (Shit, jag använder Frasen! Är jag gammal nu?) Kanske beror det på att jag inte planerat hemresan ännu. Det verkar inte bli tillfälle att åka hem förrän vid trettondagsafton, och då är ju julen slut! Nåväl, klappar ska det bli, så de som känner sig träffade är välkomna att delge sina önskelistor.

Niklas tog ur batteriet ur vår brandvarnare häromdagen, för att det började ta slut och eländet pep var och varannan minut. Av någon anledning hade han satt tillbaka det, och i morse vred och vände jag på mig för det där olidliga pipandet. Till slut gick jag upp och drog ur det. Jag kikade sen in i vardagsrummet för att titta till hunden. Borta! Inte på sin plats, inte på filten på golvet, inte i soffan. Gick vidare in i gästrummet. Inte på madrassen på golvet, inte i sängen. Nu blev jag verkligen förvirrad. Det är ju jag som lämnar hos dagmatten... Jag ropade på hunden, och fram kommer hon. Baklänges. Hon har gömt sig bakom soffan i all förskräckelse! Stackars liten. Gåtan fick i alla fall en lösning, det är brandvarnaren som skrämmer henne!