Skottdagen
Det blev inget frieri denna skottdag. Min karl är alldeles för svår när det kommer till sånt där. Jag skulle förmodligen varken få ett ja eller nej till svar, han är hal som en ål! Fast jag har visserligen FÖRESLAGIT giftermål, och med det engelska uttrycket "propose" har jag ju nästan friat.
Denna skottdag har i stället bjudit på en promenad med Fia och Viggo i det fina vårvädret. Vek in till Lotta och Katarina och blev visst där i flera timmar. Bulle fick man och dessutom hemmagjord pizza att ta med hem till middag.
Ikväll har Lortgrisen badat. Det gick bättre idag än förra gången, då mamman sänkte ner barnet i alldeles för kallt vatten. Undra på att man blir arg då liksom!
Fina saker
Till slut bestämde jag mig för att köpa den där Junosängen. Med en rabattkupong på Åhléns och den angenäma personalrabatten har jag nu "sparat" 3000:- Det råkade visst bli en madrass också. Polo var snäll och körde mig in till stan och agerade även bärhjälp. Han hade dessutom med en liten present till min finaste. Viggos första bok blir nog en klar favorit om ett par år!
På egen hand
Idag är första dagen som förälder på egen hand. Niklas har återgått till jobbet efter sina tio pappadagar. Jag trodde aldrig för en vecka sedan att jag skulle klara det, men det har ju faktiskt gått smärtfritt så här långt. En gång mitt på dagen ska jag ta en promenad med Viggo och Fia, och idag spatserade vi upp till Hässelby strand (jag vet, inte många meter, men alltid något). Efterlämnade en bunt kuvert och kom hem med en bukett tulpaner från den så fina, alldeles nyöppnade blomsterbutiken. Jag upptäckte den för någon vecka sedan när jag gick mellan kiosken och Hemköp. Med blicken halvt ner i backen fick jag se något vackert i ögonvrån och lyfte på huvudet. Vilken otroligt fin skyltning mitt i det annars så fula centret! Från och med nu ska jag stödköpa där så ofta plånboken tillåter.
Barnvagnspromenad
Idag har hela familjen varit på en underbar promenad i vårsolen! Barnvagnen är nu invigd på riktigt, och hittills känns den riktigt bra! Supernöjd med lufthjulen! Fia stretade som vanligt emot utanför porten, men när vi väl fått med henne förbi Mirabellbacken gick hon exemplariskt bredvid barnvagnen hela promenaden. Gissa om jag var förvånad! Jag har nog dagmatten att tacka en hel del för barnvagnsträningen.
Det genetiska arvet
Vems sovstil jag har ärvt? Pappas såklart!
Balkongpremiär
Idag strålar solen och familjen har säsongspremiär på balkongen.
...och har man inga vantar får man ta strumpor!
Mamma-praktik
Hur det känns att vara mamma? Jag känner mig inte som mamma. Det känns snarare som att jag praktiserar som mamma. Mammor klarar ju liksom av att hantera alla bollar i luften, medan det för mig är svårt bara att fixa tvätten i tvättstugan samtidigt som jag ska vara mamma. Som synes hinner jag inte blogga heller. Matinköp och diverse andra ärenden skickar jag Niklas på att göra. Att böka med hela familjen kan bokstavligen ta en hel dag (erfor i söndags).
Laga mat finns inte på kartan (det kan man tycka att det inte gjorde förut heller, men plötsligt har det blivit så mycket viktigare med maten, både för den egna magen och för Viggos). Det blir ofta en snabb Gorby's i micron än så länge. Igår kom Katarina förbi med en låda lasagne, gissa om det uppskattades!
Sådan far
... sådan son.
Den blomstertid nu kommer
Vi har verkligen överösts med blommor och presenter den senaste veckan! Medan vädret utanför fönstret slaskar på har vi sprudlande vår på köksbordet. Lite synd att man inte föder barn lite åt gången ;-)
Funnen!
Nu kan vi sluta leta! Cissi och Ammi kom förbi och skulle lämna en sak, och tro om jag blev lycklig när det var Bamsemobilen! Tack fina!
Har du sett?
Om det finns NÅGON därute i vida världen som har/stöter på en sån här, så hojta!
Det finns nästan inga barnvagnsmobiler som faller mig på läppen, men eftersom jag är ett gammalt Bamse-fan så får den här godkänt med råge! Har sett att det finns en annan Bamsemobil på marknaden, en där vännerna "hänger på tork", men det är alltså inte den jag söker i första hand.
Gud som haver barnen kär...
Så här sött låg han i vår säng igår kväll. Imponerad över hur han lyckats knäppa händerna alldeles själv!
Så började det
I fredags var det sista träffen på föräldrautbildningen. Vi avslutade med lite löst prat, de andra hade lite extra fokus på oss eftersom vi var först ut med BF-datum, bara 11 dagar kvar då. "Fast jag känner ingenting på gång" sa jag, med en tanke om att jag kanske till och med skulle få gå över tiden.
På kvällen kom delar av familjen upp. Rebecca ville ju hinna ta en magbild innan magen försvann, och trots att hon själv inte var piffad ville hon ta bilden på fredagen, för säkerhets skull. Vi kunde ju alltid ta en ny på lördagen. Syrran och Valter inackorderades hos oss, medan mamma och Håkan installerade sig hos faster. Vi åkte sedan upp till Lotta och Katarina allihop och åt hemmagjord pizza.
Vi återvände till oss, Valter var ju trött. Så småningom gjorde sig syrran redo för sängen, Niklas satt nog med samma tankar i soffan men kom inte längre än till tanken, och jag satt i valet och kvalet mellan att gå och lägga mig eller titta på Face Off som strax skulle börja på tv. Samtidigt grunnade jag på om jag inte skulle byta mina jeans till mjukisbyxor, men kom inte till skott med det heller, trött som jag var. Klockan var ca 23:45.
Då pötsligt knäppte det till i magen på mig, och av en ren reflex for jag upp med en rasande fart! Snart därefter var jag genomblöt. "Niklas, jag tror att vattnet gick!" Jag trippade bort till badrummet och manade på Niklas att ropa på syrran. Stunden därefter hade vi konferens alla tre i badrummet och kom fram till att ringa förlossningen. De sa att jag kunde komma inom sex timmar och att jag själv valde om jag ville komma direkt eller senare. Vi bestämde oss för att åka ganska direkt, vi skulle ju annars gått och lagt oss. För säkerhets skull packade vi det sista till förlossningsväskan, även om jag var fullt övertygad om att vi skulle få åka hem igen. Under tiden som Niklas sprang runt efter saker satt jag på toaletten och rann, jag kände lite lite ont i magen nån gång ibland och Rebecca ropade emellanåt "Nu är det 15 minuter mellan värkarna!", "Nu är det 6 minuter!". Jag förstod aldrig att jag hade fått värkar, men i bilen en timme efter vattenavgången knep det mer och mer, och det tycktes vara ca 5 minuter emellan.
Strax efter klockan ett kom vi fram till förlossningen och vi skrevs in. Fortsättningen efter det får komma i ett annat inlägg, mammaplikten kallar!
Syster vecka 27+4 Jag vecka 38+2
Överraskningen
♥ VIGGO ♥
Han lurade de flesta av oss, vår "överraskning"!
I lördags kom han, den 11/2 kl. 15:17
3360 g, 51 cm
3360 g, 51 cm
Söstra mi
"Du får kamma dig idag så att vi kan ta den där bilden i kväll."
Vem är det som sopar?
Ibland hörs det som om någon sopar utanför porten. När jag stannar upp för att lyssna närmare slutar det alltid. Sen sätter det igång när jag flyttar på mig igen. Märkligt. Det slutade vara märkligt sen när jag kom på att det inte alls var någon sopkvast som stod för ljudet, utan mina jeansklädda lår som tar i varann när jag går!
Första kusinbilden
"Egentligen är enda anledningen till att jag vill åka upp att vi ska ta en magbild tillsammans."
-Rebecca
Och det klart, det börjar ju bli lite sista chansen för det. I min kamera hittade jag en bild tagen vid första advent. Här är jag i vecka 28 och syster alltså i vecka 17. Frågan är om jag vill ställa upp på det här igen, ytterligare tio kilo senare...
Fri!
Det gick inte längre. Rasta Fia barfota i för små foppatofflor i tio minusgrader alltså. Foppatofflorna som varit min räddning så länge blev till slut också för små. De som skulle med till förlossningen hade jag tänkt. Igår kämpade jag mig iväg till Barkarby för att fynda lite på Skopunkten. Nu har jag äntligen ett par tofflor/sandaler att packa med till BB och ett par "lätt-i-gådda" kängor att rasta hunden med. Visst ser de ruskigt praktiska ut?!
Askungens styvsyster
Väntar
Säg inte "Det är inte långt kvar nu". Räknat i halsbränna och nästankräkningar är två veckor jättelänge! För att inte tala om begränsningen att ta sig ut med mina "fluffiga" fötter (som Niklas säger). Mamma fick en omogen ansiktsbild igår. (Hon tror sig kunna se på ansiktet om man är mogen att föda än, vilket hon konstaterade att jag inte var.)
Special K
Jag får mina infall. Kellogg's Special K är ett av de senaste. En sysselsättning under måltiderna är att läsa på livsmedelspaketen. Ibland öppnar det dörrar för analys. I det här fallet är den vägledande portionsstorleken 30 g, vilket jag såklart var tvungen att mäta upp. Inte mycket. Min normala portion var ca 80 g. Desto bättre för järnintaget. 100 g Special K Red berries har ett järninnehåll på 74% av rekommenderat dagligt intag. Resultatet vid blodvärdesmätningen på senaste MVC-kontrollen visar tydligen på att det fungerar! Alltså kan jag fortsätta slarva med järntabletterna ;-)
30 g mättar ingen mage.
Februari
I natt skulle värkarna komma, eller vattnet gå. Så jag låg där och var beredd. När inget hände kom jag på att jag nog tagit fel dag. Fast var det inte onsdag? Är den 15:e en onsdag? Räknade lite i huvudet och kom fram till att så är visst fallet. Den 15:e är det ju som det är dags!
Drömmarna kommer tätt numera. Äntligen är vi inne i februari, upploppet! Dags att erkänna sina gissningar för den som inte redan gjort det ;-) Lämna gärna en gissning i kommentarsfältet om datum, kön, vikt och längd. (BF 21) Jag får nog lov att lägga min på den 15:e efter den här drömmen.
10 Mamma, flicka, 3840 g, 50 cm
11 Katarina, flicka
14 Elias, flicka, 3514 g, 50 cm
15 Jag, flicka, 3340 g, 49 cm - Behnaz, flicka, 3119 g, 49 cm
17 Isabella, flicka, 3465 g, 50 cm
18 Therese Å, flicka, 3250 g, 48 cm, Anna
19 Håkan, flicka, 3795 g, 49,5 cm - Niklas, flicka, 3610 g, 50 cm, Britt-Marie
20 Ellen, flicka
22 Rebecca, flicka, 3290 g, 49 cm - Linus, pojke, 3680 g, 48 cm
23 Linda K, pojke, 3245 g, 49 cm
25 Maja, flicka - Cissi, flicka 3350 g, 49 cm
27 Maria, flicka, 3770 g, 47 cm
28 Ammi, flicka, 3120 g, 50 cm
