Uti hund-rade år
Idag har vi varit hos veterinären för vaccination. Det gick lätt som en plätt! Veterinären förvånades över hur mjuk Fia var i nackskinnet, "som att sticka nålen i smör". Nästan ingen tandsten heller, det får man kanske tacka Dentastix för.
I torsdags fyllde djuret fyra år. Det firade vi med blodpuddingtårta till henne och blåbärsprinsess till oss tvåbenta. Presenter hör ju födelsedagar till, och Fia fick en "godisboll" i gummi. Den låter betydligt mindre mot golvet än pyramiden i plast! Dagen till ära kom Lotta, Katarina och lillebror på besök. Gästerna hade också en present med sig, ett hundben. Lukas present, tre grisöron, ligger kvar under ett säte på SJ:s regionaltåg...
I övrigt tror jag mig vara frisk nu. Helgen som gick ägnade jag mest åt att sova. De två dagar jag jobbade förra veckan tog verkligen luften ur mig, jag var helt slut! Nu väntar två sexdagarsveckor, och det jublar jag kanske inte direkt över...
Tidsfördriv
Det går alltid fly från att städa. Idag damp det ner ett lokalmagasin i brevinkastet som jag såklart fastnade med. Däri fanns ett reportage om en kille som gör pärltavlor. Jag var tvungen att googla hans namn efteråt och kom in på hans hemsida: http://www.parltavlor.se/. Spana in, förundras och avundas!
Löptik?
De korta promenader jag orkar ta med Fia är hon ett monster! Hon drar i kopplet hela tiden. Idag fick hon springa lite lös på ängen, stack upp till dungen och tänkte minsann inte komma tillbaka när jag ropade. När hon till slut själv behagade kom hon tillbaks till mig, koppel på och raka spåret hem! Men vem bestämmer vilken väg som leder hem? När Fia inte får som hon vill parkerar hon rumpan på marken tills hon får som hon vill. Har hon bestämt att vi ska gå på vänster sida om parkeringen så ska vi gå på vänster sida om parkeringen. När jag envist drar henne till höger sliter hon sig och springer över till vänster. Hundskrället börjar få det där typiska löpbeteendet nu; trotsar, rymmer, kissar, kissar och kissar. I vanliga fall brukar hon bli ganska "mammig" också, men jag misstänker att husse har fått överta den rollen. Måtte löpet passera snart.
Sjuk, sjuk, sjuk...
Jag har aldrig varit sjuk så här länge förr. Solen har gått ner för tolfte gången och en tråkigare tillvaro får man leta efter! Jag sover så länge jag förmår, ligger och tittar på tv större delen av dagen och hostar tills jag nästan spyr. Mat lyckas jag knappt få i mig, jag känner mig aldrig hungrig och kroppen känns magrare än någonsin. Usch, jag vill inte ha det så här längre! Samtidigt bävar jag för de första veckorna efter tillfrisknandet när jag måste kämpa för att gå upp de förlorade kilona igen. Revbenen gör ont efter allt hostande och minsta fettreserv är uttömd. Till råga på allt smakar det mesta bara äckligt. Bättre dagar har jag upplevt helt enkelt.
Tionde dagen
I ett tappert försök gick jag till jobbet igår, eftersom en sjukvecka hade gått och alternativet var att bli sjukskriven av läkare. Knappt två timmar senare blev jag hemskickad. Jag blev yr och illamående och klarade inte av att jobba. Några timmar senare hade jag varit hos doktorn och fått ny hostmedicin och ytterligare fem dagars sjukskrivning. Den gamla medicinen var uppenbarligen väldigt stark och troligtvis orsaken till yrseln. Jag undrar bara om jag hinner bli frisk innan jag hostat upp lungorna?
I en värld som snurrar
Som om det inte var nog med förra omgången har jag nu legat hemma i ytterligare en vecka. Virusskräpet vägrar överge mig! Febern har legat lågt ett par dagar, men hosta och huvudvärk låter sig inte besegras. Till följd av eländet står julsakerna kvar här hemma. Usch, jag vill inte se dem! Problemet är att så fort jag står upp börjar världen snurra (mer än den ska). Jag sa till sambon förut att jag måste försöka plocka ner adventsstjärnorna från fönstret, jag skulle själv bli tokig om mina grannar höll kvar julen så här länge. Jag fick till svar att "NEJ, DET SKA DU INTE! Du kanske trillar ut genom fönstret! Då är det bättre att du kopplar ur timern så lyser de i alla fall inte." Mja... Vi får väl se hur jag gör.
Vad jag däremot inte kan hållas ifrån är handledarutbildningen på körskolan i kväll. Förhoppningsvis är det mest sitta och lyssna, annars får jag väl försöka bita ihop. Nån gång måste N få tummen ur att börja köra. Karln är ju snart 26! Mitt tjat är tydligen inte motivation nog :-P
Jul på tub
Jag saknar min familj! Det händer så mycket som man missar. I vår ska jag driva kampanjen "Få-Elias-att-
bli-stockholmare" så att åtminstone en finns inom räckhåll. Systrarna har jag redan gett upp hoppet om.
Lukas - dig ska jag bearbeta om några år!
Kärlek till er alla, min härliga familj!
Arbetsmyra
Energitjuvar
Nejnej, jag pratar inte om hemelektronik eller värmeläckor. Jag är ingen miljöaktivist på långa vägar. Mina energitjuvar ligger i garderoben. Och i klädkammaren. Och i källaren. Dussintals med klädesplagg som jag inte minns senast jag använde, men som på något vis ändå inte är värda att "gå vidare" än. Jag blir påmind om eländet varje dag, tycker aldrig att jag har någonting att ha på mig samtidigt som 95% av garderoben är orörd sedan flera år! I år ska jag rensa! Tradera - here I come!
Någonting som däremot ständigt minskar i garderoben är strumpor. Strumpa efter strumpa går hål-döden till mötes och det är ALLTID tomt i strumplådan. Så idag har jag investerat i 13 nya par. Nu ska det väl ändå räcka ett tag?
