Livet på Mirabellbacken

Har haft problemet med att Viggo somnar i bilstolen på väg hem från olika aktiviteter, och sedan inte velat lämna honom i bilen för att låta honom sova vidare (jag hör ju inte när han vaknar). Flytta honom går inte, det är lögn att få honom att fortsätta/somna om. Man kanske skulle ha en babyvakt? Sedan har tanken slagit mig att ringa mellan hemtelefonen och mobilen och lägga mobilen intill Viggo i bilen. Problemet är ju bara att det kostar att ringa från hemtelefonen, onödiga pengar.

 

Men idag kom jag på det! Om jag ringer från mobilen till hemtelefonen (har fast pris på den)...

 

Jag bjuder på den!

Ytterligare en vecka har gått. Den gångna helgen spenderade jag på jobbet. Andra helgen, och kroppen känner att den varit ifrån ett tag - satan, vad ont det gör i händer, fötter och rygg efter en dag!

 

Jag vet inte vad jag tycker om att börja jobba igen. Egentligen kan jag nog tänka mig att vara hemma med barn forever, men samtidigt är det skönt att komma ifrån den vardagen några timmar också. Värre känns det väl när jag börjar på heltid i februari. Verkligheten kommer ju ändå ikapp förr eller senare, så att ha möjligheten att "trappa upp" genom helger är ju bra. Jag måste bara lära mig att glömma jobbet när jag kommer hem. Bara...

 

Viggo fortsätter att utvecklas hela tiden! Han har fått otroligt bra balans när han står, och har stått själv några sekunder åt gången vid några tillfällen. Han går obehindrat utmed möbler, även runt hörn. Förra helgen fick han en lära-gå-vagn i för tidig julklapp av sina morbröder, den tycker han mycket om! Han kör den både framåt och bakåt, och vilken ände man står vid när man kör verkar inte spela så stor roll. Det går alldeles ypperligt att stå vid fören och hålla i handtaget samtidigt som man puttar på!

 

Stick inte in fingrarna i hans händer om du inte är beredd att gå med honom en kvart! Det går inte längre "vika" honom bakåt för att sätta honom ned, han backar med fötterna och gör allt för att hålla sig stående. Han har ett vansinnigt hett temperament och blir asförbannad när saker inte går som han tänkt sig.

 

GÅ - med mamma, med gåvagnen och utmed möber

Plocka ner bokstäverna vid Fias matplats

Banka på toalocket

Hänga i duschslangen

Äta på mammas reflex som hänger ner från jackan i hallen

Hiva ut kläder ur mammas garderobslådor

 

Nä, det här går inte längre! Den där temperamentsfulla hänger i mina byxben och gnäller. So long!

Det är så mycket roligare att vara Viggos mamma nu! Han har visserligen fortfarande mycket temperament, men det lär jag väl inte komma ifrån...

 

Det gör stor skillnad när vi kommer hemifrån. Igår drog han till med en förmiddagslur om nästan tre timmar (vilket inte var mer än rätt sedan han endast sovit 40 min totalt under hela söndagen), så för en gångs skull hade jag en pigg bebis på öppna förskolan. Sångstunden tyckte han mycket om och fascinerades extra mycket av sångfröken som satt närmast. Några trudelutter senare fortsatte leken i lekrummet, och efter att ha hållt sig till sin mamma när vi först kom, blev han modigare och kröp iväg för att utforska alla leksaker. Detta sker fortfarande främst med munnen.

 

Idag åkte jag och Viggo, Cissi och Seth till Leklandet Stor & Liten i Barkarby. Det är gratis inträde för barn under ett (även för mammor och pappor), och var väl värt sitt besök! Lekhörnet för små barn innehöll tillräckligt för barnen att sysselsätta sig i över 1,5 timme, innan vi slog oss ner med varsin lunchsmörgås i cafeterian. Två andra mammor med sina barn från mammagruppen anslöt också. Efter totalt 2,5 timme somnade en trött Viggo i bilstolen på väg hem.

 

Här kommer en snabbkik ifrån fredagen (lägg märke till hur han använder sina fötter för att ställa sig upp, och det graciösa fallet till sittposition):

Han gör sådana framsteg, vår älskade son! Sedan nästan en vecka tillbaka har han börjat ta sig ner från stående. Först tittar han mot marken, gör sig redo, släpper en eller båda händerna och faller kontrollerat. Oftast bakåt, med raka ben, och landar helt enligt planen på rumpan. Han är så söt när han gör det! 

 

Han går nu också utmed möbler, även utan lockmutor. När man sträcker ut en hand till honom glömmer han ibland av sig, och släpper stödet med båda händerna innan han tar tag i nästa.

 

Till den negativa utvecklingen kan vi addera blöjbytena. Det är nästan omöjligt att byta på den där lilla masken nu! Försökte med en byxblöja idag, men jag vettesjutton om det gick så mycket enklare... Att han börjat kasta saker är väl inte heller direkt positivt. Han puttar ner matbitar på golvet och slänger iväg skedar, muggar, leksaker, you name it. Han varken skrattar åt det, eller gnäller om att man ska plocka upp det. Han bara gör det.

 

(Den troliga) kruppen har avtagit, dock inte helt. Det piper lite om honom när han sover och precis när han vaknat låter han fortfarande ganska illa. I vaket tillstånd är han väldigt aktiv, men jag tycker att han verkar "sovtrött" oftare, och sover mer på dagtid, trots att nattsömnen återgått till det normala. Möjligt att det där hör ihop med utvecklingen, men håller det i sig kanske det är dags att kolla upp. Inte så att jag oroar mig, men andra mammor hade nog varit på vårdcentralen både en och två gånger vid det här laget. Men så är jag ju antihypokondrisk och lider stor brist på förtroende för sjukvården. Måtte Viggo fått ärva sin pappas goda hälsa!

Det har varit några ganska jobbiga dagar och nätter. Vi är ganska bortskämda med att Viggo sover hela nätterna, åtminstone 21-06, men sedan natten mot torsdag har vi fått smaka på andra bullar. Jag vet inte vad som föranledde sömnbristen första natten, men dygnet efter vaknade Viggo med en otäck andnöd. Han grät och grät och grät, hostade och kämpade för att få luft. Jag som väldigt sällan oroar mig började fundera på om vi skulle åka in till akuten. Så blev det i alla fall inte och nästa dag när vi ändå skulle till BVC tog jag upp problemet med sköterskan. Hon hade misstankar om (falsk) krupp och när jag senare konsulterade min mamma och Google, kände jag mig ännu mer säker på diagnosen. Inflammationen och andningssvårigheterna har fortgått sedan dess, men börjar nu så sakteliga att avta. Jag hoppas verkligen att min lilla älskling slipper besvären snart!

 

I söndags firade vi Niklas på Fars dag. Viggo hade köpt en morgonrock till sin pappa, och hjälpte till att baka tårta genom att hålla sig ur vägen och sova. Vi åkte ut till Stenhamra för att fira nästa far i ledet och där befann sig också Cissi, Ammi och Sixten. De börjar få riktig glädje av varandra nu, kusinerna. Så roligt att se!

 

 

Två bokslukare?

 

11 november var också Viggos 9-månadersdag. Det blev inget uppställt månadsfoto eftersom Viggosen mådde som han gjorde. Dagen efter ploppade det upp två tandsingar i underkäken, men de går inte heller att fota, eftersom Viggo har ärvt farfars tunghållning... ;-)

Idag har vi överraskat pappa på jobbet.

 

Den senaste milstolpen har visst varat länge. Det är fascinerande tycker jag, hur Viggo lär sig en sak och sedan kan han liksom det. Som att cykla. Sen är han ju av den sorten som aldrig nöjer sig med det han kan, utan vill hela tiden mer. Nuförtiden vill han gärna att man håller honom i händerna och "går". Gå, gå, gå. Men det är ju bra! Frågan är bara om det inte blir för sent att önska sig en lära-gå-vagn till jul...

 

Ståfasen har han utvecklat till att flytta sig lite grann mellan olika möbler och stöd. Det är i gränslandet nu till att kunna ha saker på soffbordet (fjärrkontrollerna slussas från den ena änden till den andra, beroende på var barnet befinner sig för tillfället). Han har även börjat få lite snits på att ta sig ner från stående, men går det lite för hastigt eller är lite för svårt börjar han skrika för att han är rädd.

 

Förra veckan köpte vi en leksak att stoppa bollar i. Det har han så smått börjat förstå. Han har ju några aktivitetsleksaker som han fått tidigare, men som ännu är lite för svåra (som Brio-clownen och byggklossar och så). Jag har lite dålig fantasi när det kommer till att aktivera bebisar. Hjälp, någon?