Livet på Mirabellbacken

Det finns inte så mycket att säga om vår dag på Furuviksparken, mer än att den var perfekt! Det enda jag ångrar är att vi inte såg till att hinna med äventyrsbadet, men jag är inte främmande att göra om ett besök redan denna semester. Viggo har pratat om "täller" (karuseller), "bana" (berg-och-dalbana) och kaffekoppar sedan han kom hem och tjatar om att åka igen. Aspiranter till resesällskapet?

 

Vi var bland de första på parkeringen när vi anlände 10:10 och efter amning och urpackning var parkeringen fullsmockad! Först in, sist ut när vi lämnade parken 19:05. En lång dag med en lycklig 2-åring som slocknade efter mindre än 2 minuter i bilen.

 

Bilder säger mer än ord:

 

Viggobarn (=tappabortbarn) kläs i orange shorts och får telefonnummer på armen.

Förra veckan åkte vi som jag nämnde upp till Gävle på en liten minisemester tillsammans med familjen Jacobsson/Dahlström. Vi åkte hemifrån ca 10:40 på onsdagen. Nästan direkt började Winston skrika och när det inte upphörde stannade vi i Akalla/Kista innan vi kom ut på motorvägen. Det var tur - myyyycket bajs!! Hungrig var han också. Vips hade restiden plussats på med en halvtimme!

 

När vi rullade in i Gävle hade Viggo precis somnat, så vi köpte lunch på en mack och förtärde den i bilen i skuggan av pumptaken innan vi fortsatte de ca 15 kilometrarna till vårt slutmål, Engeltofta. Vi anlände ca 13:15 och mötte upp vårt resesällskap på gräsmattan bakom hotellet, alldeles intill havet! Det var ett relativt litet bad, men väldigt passande eftersom det fanns gott om skugga (temperaturen låg strax under 30 grader de här dagarna), sand att bygga kakor av, gungor och en rutchkana. Papporna fick leka med storebrorsorna medan vi mammor servade de små.

 

 

Lite senare på eftermiddagen checkade vi in på hotellet. Våra lägenheter var verkligen helt perfekta! Det fanns många sängplatser att välja bland. Jag och Niklas delade på dubbelsängen i ett rum, Viggo låg i rummet intill i den breda underslafen i våningssängen och Winston sov i sin vagn. Ett rum stod helt oanvänt. Vi hade kunnat bo tre till utan att trängas det minsta! Köket var fullutrustat med kyl, frys, spis, ugn, diskmaskin, micro och husgeråd. Det fanns två små uteplatser där vi satt och tog varsin öl (som Niklas förutseende hade packat med) på kvällen. Middagen intog vi på hotellets stora uteservering med fin utsikt över badplatsen. Maten var god, särskilt den frasiga potatisvåfflan som serverades till ryggbiffen. Dessvärre fick jag bara äta halva min, eftersom Viggo tyckte den var minst lika god. Till efterrätt tog jag en jättegod crème brulée med rabarerkompott och en HIMMELSK sorbet. Barnen lekte vid lekplatsen (nåja, Viggo var lite överallt...) under uppsikt av oss från serveringen.

 

Hela familjen Lundin sov jättegott i de sköna hotellsängarna och vi var utvilade och redo för äventyret på Furuviksparken på torsdag morgon.

 

I torsdags när vi åkte hem efter en hel dag på Furuvik var vi väldigt trötta och hungriga. Viggo somnade på två röda när han satt sig i bilen, så vi beslutade att köra så långt vi orkade innan vi stannade för mat. Vi kom ända hem, Niklas var tapper och körde hela vägen medan jag slumrade till då och då längs vägen. Vårt resesällskap stannade i Gävletrakten och åt, och när de kommit ut på E4:an igen höll de på att få efterrätten serverad genom vindrutan! Däcket på glassbilen hade tydligen exploderat när den körde om dem, och voltade in framför deras bil! Föraren av glassbilen fördes till sjukhus, men ska ha klarat sig utan allvarliga skador. Våra vänner klarade sig utan en skråma, tacka gudarna (och Johans reflexer) för det!!