Livet på Mirabellbacken

HUUUUR kan tiden gå såhär fort??! Jag hinner aldrig sätta mig och skriva inlägg, är det inte ena barnet som pockar på uppmärksamhet så är det det andra. Ibland (ganska ofta) ringer telefonen. Byråkratiska papper ska fyllas i och dop ska planeras. Möten och aktiviteter trängs i kalendern. Hemmet ligger långt efter och jag är glad om jag hinner duka undan frukosten och fixa disken.

 

Men se, det gör inget! Jag är superglad ändå, för jag har en stor älskvärd familj!

Tiden springer verkligen iväg! Jag satt och pratade med Lotta idag och nämnde att jag kommer vara hemma till april nästa år, och det låter ju jättelänge, men i den här takten är det ju april jättesnart!

 

I söndags hade vi komplett familjepremiär i Vällingby Centrum. Jag hade en hel massa saker jag egentligen ville hinna riva av, men bestämde mig för att se turen som ett experiment och att allt vi hann/orkade med var en bonus. (Viggo är ju inte direkt känd för att sitta still, och tar varje chans han ser att rymma.) Vi började med att spatsera inne på KappAhl, de hade 25% på alla byxor och Viggo har plötsligt vuxit ur nästan hela sin garderob. Jag plockade på mig några byxor och shorts och visade Viggo som satt fastspänd i vagnen. Han skakade på huvudet och sa "Ha. Näe. Ha byssor." och pekade på sina ben. Han tyckte inte att han behövde byxor, han hade ju redan ett par på sig! Byxklädda ben till trots följde plaggen med till kassan och vår shoppingtur fortsatte i andra butiker.

 

Efter ungefär en timme begav sig familjen till konditori Pallas där vi efter lite trixande fick in vagnen och hittade ett ledigt bord. Barnvagn - och särskilt dubbelvagn - brukar inte vara populärt i icke-vagnburna personers ögon, själv tyckte jag ändå att det gick ganska smidigt. Jag älskar verkligen Buggan, den är otroligt lättkörd! Viggo fick festis och bulle, Niklas en capuccino och dammsugare och jag tog en Cola och pistagerulle. Festisen försvann snabbt och när jag gav Viggo lite Cola i ett glas med två sugrör till sa han på sitt allra finaste sätt "Tack'å mycke' mamma!". Stoltaste mamman hoppades att hela fiket hade hört (men förmodligen var det ingen annan som brydde sig det minsta).

 

Efter fikat slapp Viggo sitta i vagnen och så fort vi kom ut började han springa och avge lyckoskrik. Rekordsnabb sockereffekt. Vi bestämde att bara hinna med Åhléns innan det var dags för hemfärd. Jag har knappt varit där sedan jag slutade jobba och det såg så fint ut i butiken! Niklas fick jaga Viggo medan jag försökte hinna med lite shopping och lagom korta "hej" till kollegorna. Vällingbyäventyret varade dryga 2 timmar, men kontot tömdes på ca 1400:- Kanske tur att vi inte orkade mer.

 

Till min stora glädje och förvåning gick vår första centrumutflykt galant! Det gäller bara att hålla nere sin ambitionsnivå :-)