Livet på Mirabellbacken

Nu har Viggo fått börja med smakportioner. För att lindra övergången lite har jag spätt ut potatispurén med lite modersmjölk, och det har faktiskt gått riktigt bra! Första smaken har framkallat en liten grimas, men sen har han tappert försökt få i sig det som finns på skeden. Han ser ut som en liten kattunge med sin lapande tunga! Det är visst lite lurigt att lära sig äta nya saker och konsistenser, tänk själv att behöva komma på ett nytt sätt att använda munnen för att få i sig maten..!

 

 

Jag väckte alla tre med kameran häromnatten, men jag kunde inte låta bli att föreviga denna mysstund!

Så var det det här med att hinna blogga också... Igår kväll kom jag hem efter nästan en vecka i Falköping. Den började med dop för systersonen Filip i lördags. Jag och N fick äran att bli faddrar och gav honom därför en bibel i pekboksformat. Vi gav även en fin tavla tillsammans med min andra syster och hennes sambo, och jag är sjukt avis på den!

 

 

 

På söndagen blev det en del kalasande på de rester av maten som fanns, och på kvällen åkte vi ut till min moster för en påhälsning av den nya lilla kissen Urax. Dagen därpå tittade jag och syrran förbi farmor med våra barn. Tisdagen ägnades åt en möhippa light för kusinens blivande fru och på onsdagen bar det av hemåt igen. Ja, ni får nöja er med snabbversionen denna gång. Vad jag vill säga är att jag varit fullt upptagen.

 

Idag har Viggo varit på ganska bra humör. Han sover fortfarande lite "hattigt" på nätterna, och jag har mer eller mindre fått ta jobbet som mäsklig napp för att han ska kunna sova någorlunda. Förmiddagarna utnyttjar han däremot gärna till sovmorgnar och idag vi klev upp vid elvasnåret. Med detta inte sagt att jag själv är utvilad, jag reagerar på minsta ljud numera och har svårt att somna om. En hel natts ostörd sömn står högt på önskelistan just nu!

 

Det händer annars lite mer på utvecklingsfronten. För någon vecka sedan köpte jag en leksak till Viggo som blinkar och låter. Den är intressant! Jag glömmer ofta bort att lägga Viggo på mage, och dessutom blir det snabbt missnöjesljud när han väl ligger där. Idag fick han ligga och titta på bollen och det blev genast roligare att lyfta på huvudet. Han sprattlade flitigt, och det är väl bara en tidsfråga innan man hittar honom en meter längre fram..!

 

 

En annan rolig grej är att "läsa" tidningen. Den prasslar så härligt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Viggo och Valter uppehålls av Barbapapa på datorn, och Viggo sitter utomordentligt bra i HokusPokus-stolen!

Ny månad, ny kontroll på BVC. Idag var även familjen Fiskmås där med sina tre små, och jag och Viggo höll på att bli attackerade utanför entrén och fick hitta en alternativ ingång. Vågen visade idag 7450 gram och måttbandet fick rullas ut till 63 cm.

Min unge har varit väldigt tjorvig den senaste tiden, och jag tror starkt på att det vankas tänder. Han dregglar något enormt och biter gärna på sin mammas fingrar så fort han kommer åt. Vi som varit bortskämda med lugna nätter har fått smaka på några sömnlösa, med en otröstlig, pruttande son.

Samma period har han utvecklat bubblande högljudda skratt och spänner på charmen när man minst anar. Det är verkligen blandad kompott just nu och dagarna är väldigt intensiva för mamman (därav färre inlägg). Håll tillgodo!

Nog för att han växer och blir stor, men det är en bit kvar till pappas storlek.

Pappa är jätteduktig på nattning!

Ångestprojektet har nu äntligen avslutats och tackkorten sedan dopet i mars är slutligen utskickade. Hade nog räknat med att själva tillverkningen skulle gå på ungefär halva tiden mot vad det gjorde, sen att klämma in pysseltid i bebisvardagen har inte heller varit lätt. Även här får man väl dra till med ett talesätt, bättre sent än aldrig...

Vädret den senaste veckan har ju som bekant varit rent ut sagt för jävligt. Regn, regn och åter regn. Viggo har under de senaste dagarna sovit galet mycket och den stund han varit vaken har han varit otröstlig. Om hans ökade sömn beror på vädret eller en jobbig utvecklingsfas får jag inte rätsita på, kanske både och. Igår låg han kvar i sängen till 12, vaknade för lite mat, gos och blöjbyte och somnade sedan om till 17. Vad gjorde då jag under den här underbara tiden av lugn och tystnad? Bra fråga. Jag wasteade bort den helt enkelt. Eller jag dammsög ju. Fast visst ja, det gjorde jag ju när han vaknat... Borde-listan är lång, men alltför ofta prioriterar jag att slöa istället när tillfällena dyker upp. Befogat och välförtjänt eller bara felprioritering? Tja, lite både och.

Varje dag när jag tittar på Viggo tänker jag (ibland högt): "Han är så stor!" Framförallt lång. Som om han plötsligt vuxit en decimeter bara under natten. Om en vecka bär det av till BVC igen, då han blir 4 månader. Sa jag stor?

Oh, jag måste ju berätta om häromkvällen, när Viggo nattats och somnat och sedan vaknat igen. I stället för att skrika eller gnälla som han brukar, låg han där i sin säng och "ropade". Det lät ungefär som om han ropade på sin mamma och pappa, men med "woauh" som ord i stället. Jag gick då tyst in och bara vaggade honom en kort stund, sedan somnade han om. En liknande händelse inträffade igår när han låg och sov i vagnen medan jag duschade, men då skrek han på riktigt, verkligen gallskrek! När jag klev ur duschen gick jag dit, strök honom över ryggen och pratade lugnande med honom, så somnade han igen. Det är så man börjar känna sig som en riktig mamma!