Livet på Mirabellbacken

...men ett jättekliv för Viggo!

 

Jag glömde ju uppdatera om det viktigaste under jultrippen. På juldagen tog Viggo ett steg alldeles själv, med mamma och morfar som vittne. Dagen därpå fick även pappa bevittna fyra stapplande steg. Med diskmaskinen som morot lyckades lilla älsklingen trippa fram hela nio steg på raken på egen hand innan vi åkte hem. Mammas duktiga stjärna!

 

Jäklar anåda vad dålig uppdatering det blivit här..! Först låg vi magsjuka, knappt hann jag tillfriskna innan en dunderförkylning anfallit mig och så var det den där testbilen som skulle köras mitt i värsta snökaoset. Dessutom var det julfix med deadline den 21:a, eftersom vi firade med Niklas familj redan den 22:a. Och dan före dopparedan kom vi till sist iväg till Falköping för att bli där till i förrgår. December har verkligen flugit iväg!!

 

Falköpingsveckan var som vanligt fullspäckad. Vi kom fram vid 18-tiden på söndagen, dagen därpå var julafton. Tisdagen spenderades med mor och far, onsdagen badade vi i badhuset och hälsade på faster (där också farmor, farbror och "småkusinerna" var). På torsdagen åkte vi ut till min moster, där var det huset fullt. 3 mor-/farföräldrar, 8 föräldrar, 2 "oföräldrar" och 7 barn, varav den äldsta 3,5 år. Håkan och mina två bröder fattades. Tänk vad min mormor åstadkommit på två döttrar. Och det här är ju bara början... Under eftermiddagen hälsade jag och Viggo på min barndomsvän Jessica och hennes lilla Ella som är 1,5 månad. Hon vägde nästan ingenting (tyckte jag, säkert helt normalt vid 7 veckor!).

 

Japp, en väldigt snabb summering av de gånga dagarna. Titta på bilderna vettja!

I lördags var vi och firade Ammi på hennes födelsedag. Det var jättetrevligt och som vanligt hade hon bakat en massa godsaker. Vi fikade och pratade, men det blir dock inte alls samma närvaro med två små barn att passa upp på (egentligen bara Viggo, för Sixten sov större delen, men Viggo kan nog räknas som två ändå).

 

Dagen därpå hade vi tankar på att åka in till stan för lite julklappsinköp, men Niklas kände sig inte riktigt pigg och framåt lunch var magsjukan ett faktum. Några timmar senare började jag känna mig hängig och snart sprang vi skytteltrafik till toaletten båda två. När jag till slut också började kräkas (betänk att jag inte kräkts på minst 15 år) tog Niklas upp luren och ringde Lotta och Katarina för att få hjälp med Viggo. Lotta stannade över natten och en stund in på måndag eftermiddag medan Katarina servade oss med förnödenheter som mat och klorin (!). Nu har vi varit "friska" sedan ett dygn och klarar oss på egen hand. Tack fastrarna för er ovärdeliga hjälp!

 

Det slutade inte med oss två som offer för vinterkräksjukan. Totalt har minst 11 personer från födelsedagskalaset dragits med magsjuka, och med tanke på smittorisken är det kanske inte så konstigt. Vi är åtminstone tacksamma att Viggo slapp och att vi förhoppningsvis gjort vårt nu innan jul!

Jag bläddrade lite bland bilder... Kolla plutt! 21 minuter gammal ♥

 

 

 

Förresten, jag har blivit utvald till testpilot för nya Ford B-Max hos Smartson. Det innebär att jag ska prova bilen i min vardag och blogga om mina erfarenheter på Smartsons blogg. Av över 4400 ansökningar blev jag utvald till en av 19! Så nu ska jag få köra den här pärlan under en vecka. Hämtning preliminärt den 13 dec, tjoho!

 

Det är en vääääldigt trött bloggerska som lägger in liten uppdatering.

 

Idag har vi varit på BVC. Förutseende nog skottade jag fram bilen redan igår kväll, så endast några få spadtag krävdes i morse. Jag kan säga att utfarten var millimeteranpassad, och medan jag backade ut bilen slog tanken mig att om jag skulle köra fast, så skulle jag inte kunna öppna någon dörr och ta mig ut. Möjligen genom bakluckan, men där var det trångt med en lastad barnvagn. Jag slapp tack och lov det äventyret, och kom iväg på första försöket!

 

BVC då. 10-månaderskontroll med läkarbesök. Inga anmärkningar, dock några tveksamheter. Läkaren ställde frågor och jag svarade.

 

Kan han ställa sig upp och gå lite längsmed? - Ja, o-ja! Med råge!

Förstår han vissa ord, som mamma, pappa, lampa osv? - Det tror jag. Han lyssnar på sitt namn och kommer när man säger "kom".

Leker han tittut? - Hm..? Mjao...naa... eller...? Han förstår leken men gömmer sig inte själv.

Kan han klappa händerna eller slå klossar mot varann? - Nja...

 

Viggo fortsätter på den tunga vägen. Vikten idag stannade på 12010 gram. Längden mätte 74,5 cm och huvud 48. De förundras alltid över hans kurva när vi är där. "Han har sååå fin kurva!" utbrister både barnsköterskor och läkare. Undrar hur länge den här utvecklingen klassas som fin...

 

 

Efter BVC mellanlandade vi lite hemma och åt lunch innan vi åkte vidare till öppna förskolan. Det var lite färre barn där idag än vanligt (misstänker att snön hindrade en del), men det var mest skönt. Jag har glömt att berätta att han kan krypa obehindrat i trappor! Det är ytterligare en sådan grej som Viggo bara lärt sig utan träning. Det är väl en effekt av hans envishet, som inte alltid ger positiva uttryck... Han kan plötsligt ge ifrån sig väldiga tjut och skriker vid minsta motgång. Min mamma bara skrattar lite hånfullt.