Livet på Mirabellbacken

Det är en vääääldigt trött bloggerska som lägger in liten uppdatering.

 

Idag har vi varit på BVC. Förutseende nog skottade jag fram bilen redan igår kväll, så endast några få spadtag krävdes i morse. Jag kan säga att utfarten var millimeteranpassad, och medan jag backade ut bilen slog tanken mig att om jag skulle köra fast, så skulle jag inte kunna öppna någon dörr och ta mig ut. Möjligen genom bakluckan, men där var det trångt med en lastad barnvagn. Jag slapp tack och lov det äventyret, och kom iväg på första försöket!

 

BVC då. 10-månaderskontroll med läkarbesök. Inga anmärkningar, dock några tveksamheter. Läkaren ställde frågor och jag svarade.

 

Kan han ställa sig upp och gå lite längsmed? - Ja, o-ja! Med råge!

Förstår han vissa ord, som mamma, pappa, lampa osv? - Det tror jag. Han lyssnar på sitt namn och kommer när man säger "kom".

Leker han tittut? - Hm..? Mjao...naa... eller...? Han förstår leken men gömmer sig inte själv.

Kan han klappa händerna eller slå klossar mot varann? - Nja...

 

Viggo fortsätter på den tunga vägen. Vikten idag stannade på 12010 gram. Längden mätte 74,5 cm och huvud 48. De förundras alltid över hans kurva när vi är där. "Han har sååå fin kurva!" utbrister både barnsköterskor och läkare. Undrar hur länge den här utvecklingen klassas som fin...

 

 

Efter BVC mellanlandade vi lite hemma och åt lunch innan vi åkte vidare till öppna förskolan. Det var lite färre barn där idag än vanligt (misstänker att snön hindrade en del), men det var mest skönt. Jag har glömt att berätta att han kan krypa obehindrat i trappor! Det är ytterligare en sådan grej som Viggo bara lärt sig utan träning. Det är väl en effekt av hans envishet, som inte alltid ger positiva uttryck... Han kan plötsligt ge ifrån sig väldiga tjut och skriker vid minsta motgång. Min mamma bara skrattar lite hånfullt.