Livet på Mirabellbacken

 

 

Det är inte lätt att försöka berätta nånting med "hicka i halsen" (som jag uppenbarligen kallar det).

Det är väldigt dålig uppdatering här numera, jag prioriterar helt enkelt inte tiden till det. Egentligen orkar jag inte nu heller, men här är en liten kort summering av det senaste:

 

Viggo har sovit flera "hela" nätter (snabb mat borträknat), ibland från 21, ibland från 00 och vaknar numera kring åttasnåret. Smakportionerna går bättre och bättre, vi är lite dåliga på att ge varje dag, men han öppnar nu munnen när skeden närmar sig. Den nya tekniken är fortfarande lite svår, men en del mat kommer allt ner i magen!

 

Igår träffade jag Petra. Vi tog en promenad med barn och hund upp till Vällingby och smörgåsfikade på Pallas uteservering. Sedan gick vi hela vägen hem igen och efter hela rutten på 2,5 timme vaknade Viggo, som sovit hela tiden (!). Han sover förresten lite mer nu, jag har äntligen börjat kunna tyda när det är dags att lägga honom dagtid innan det hinner bli "för sent". Petra fick sedan lite efterlängtat bebisgos och satte sig och lekte med honom  - hon är en riktig naturbegåvning när det gäller barn!

 

Idag skulle det bli fint väder, så jag övertalade Niklas att flexa lite tid från jobbet så vi kunde bada tillsammans. Vi mötte upp Seths familj (mammagrupp) vid Maltesholmsbadet. De hade även tre andra vänner med sig (vuxna utan barn). Viggos underläpp tittade fram så fort Seth gjorde ljud ifrån sig och läppen övergick i förtvivlad gråt. Läskigt barn den där Seth :-P Tyvärr bestämde sig solen för att sluta för dagen ganska snart, men jag och Niklas tog ett dopp i mälarvattnet ändå. 25 juli och årets första dopp, hm.

 

Till kvällen blev vi bjudna på grillning hemma hos Cissi och Johan (Seths föräldrar). Det var väldigt trevligt, vännerna från badet var också där. Det gick bättre med Viggos "Seth-skräck", han tittade mer nyfiket än förtvivlat på honom nu. Fast egentligen var alla andra mer intressanta och han flörtade hej vilt med de tre vännerna :-)

 

Nepp, nu ska jag joina den tysta skaran i sovrummet!

 

Vi var ju på bröllop förra helgen, min kusin klädde på sig fracken och blev äkta man! Här är några aptitretare från dagen:

 

 

 

 

Och själva huvudpersonerna, Charlotte och Fredrik.

Igår var vi på BVC för 5-månaderskontroll och vaccination. Vår kluns till bebis var inte alls så tung som vi tippat. Han vägde 8880 g och var 67 cm lång. Sprutorna gick hur bra som helst, han blev lite ledsen, men tio sekunder senare var nöjd och glad igen.

 

Som en skänk från ovan sov han en timme på dagen och jag somnade jag med. Resten av dagen har jag redan glömt bort, jag har fått sjukt dåligt minne det sista!

 

 

Idag vaknade vi ca 09:30, jag kände mig annorlunda, men kunde inte sätta fingret på varför. Sedan slog det mig att jag inte kunde påminna mig om att någon av oss varit uppe och bytt blöja på natten. Efter en check med Niklas fick jag det bekräftat, Viggo hade alltså sovit hela natten (med undantag för lite mat och snutt halvt sovande).

 

Jag gick upp och gjorde frukost medan V satt i sin matstol och tittade och pratade. Han har börjat prata mycket nu. För några dagar sen var det "Ptrrll" (à la härma billjud med en hel sjö saliv rinnande varje gång), och nu låter det mer "UuhUh" samtidigt som han sträcker fram huvudet och får lång hals. Han har en hes stämma, lite i stil med Sven Wollter ;-)

 

Vi lekte en stund efter frukosten och vid 12 somnade han igen. Det varade max en halvtimme, han vaknade under vår promenadrunda. Fick syn på en gungställning på en skuggig plats, och Viggo fick gunga en liten stund innan vi gick vidare för att vattna blommorna hos fastrarna. Vi dröjde kvar en stund för att alla tre fylla på vätskedepåerna, och på hemvägen somnade Viggo igen. Jag tog tillfället i akt och åt lunch på balkongen i det härliga vädret, och lapade sedan sol samtidigt som jag lyssnade på tre tanters konversation från balkongen under. De pratade väder och krämpor bland annat.

 

 

 

Vid 18 vaknade Viggo igen, då hade han sovit i FYRA timmar! Vid närmare eftertanke var han nog ganska trött efter förra vaccinationen också, måste berott på det. När Niklas kom hem satte jag igång med matlagning (för tredje dagen i rad - jag som hatar att laga mat!). Idag blev det Quesadillas, igår Västerbottenpaj med kantareller och i förrgår Spenat och fetaostpaj. Man kan tro att vi håller på med någon avgiftning, vegetariskt alltihop! I morrn tror jag Niklas ska kompensera med en stor köttbit.

Igår gick jag och Viggo på gungjakt i närområdet. Det finns några lekplatser inom föreningen, men vart jag än tittade såg jag inga gungor. Däremot kryllar det av mattställningar! Piska mattor kan alla grannar göra samtidigt...

Vi fortsatte promenaden utanför föreningens område. Till sist fick jag syn på en gungställning. Vid det laget hade Viggo somnat. Det gjorde inget, det fanns ingen bebisgunga ändå. Vi gick hemåt för att ta med hunden vidare på promenad. Den blev kort, men hon fick springa av sig på "Den bortglömda lekplatsen". Den ligger lite gömt, och är jättestor (gissar 250 kvadrat), med sandlåda och gungställning, men det växer trädskott överallt och det brukar vara väldigt skräpigt. Gungan är dessutom trasig. Perfekt som hundrastgård tills vidare, men jag önskar att den kunde rustas upp!

 

När Viggo vaknat lämnade vi av hunden hemma och gick ner till badet. Det blev också kortvarigt. För tråkigt. Dessutom lockade vattnet för mycket i värmen, jag saknar verkligen någon att dela barnpassningen med såna stunder! Ett sommardopp är det verkligen hög tid för!

 

Idag har ungen varit extremt tjurig. Sådan är han oftast nuförtiden (även om det slinker in en och annan glädjestund nån gång ibland, som jag hellre delar med mig av). Jag skulle ha god lust att reklamera mitt exemplar och få en lättare bebis. Fortfarande Viggo förstås, men med mindre missljud och mer anpassad för nybörjare. Tror dock att BB skulle hänvisa till tillverkarna, och det var visst vi ja...

Foto: BM

 

(Lägg märke till tumgreppet på alla barn!)

 

Viggo har introducerats i gungornas värld, och det är buskul tycker han!

Just nu håller jag på att sortera 2067 foton från mappen "Osorterade bilder". Yay...

Några tappra har kikat in här under veckan som gått. Vi har haft semester och så även bloggen. Snart kommer nya inlägg!

Viggos sovrutiner har varit någorlunda inrutade den senaste tiden, han somnar vid 00 och vaknar vid 06 för att få ny blöja, lite mat och sedan somna om igen. Därefter vaknar han till någon gång då och då för att få sig en liten extra slurk, men morgon på riktigt blir det sällan före 11.

 

Igår slocknade han för natten vid 22-tiden, kors i taket! Själv kom jag inte i säng förrän närmre halv ett, och som ett brev på posten vaknade plutt klockan ett. Från då var natten ett helvete. Han fortsatte vakna varje till varannan timme, och tog åtminstone en halvtimme på sig att somna om varje gång. Och utan mammas bröst var det stört omöjligt.

 

Natten blev till slut morgon och det var bara att ta tag i dagen. På dagordningen stod tvättstugan, packning inför resan och (visst jäklar!) konfirmationspresent. Medan Viggo sov en stund i sin vagn ägnade jag mig åt fläckborttagning med min kära galltvål. Detta eviga bajsande! Strax innan jag var klar vaknade Viggo. Som om det inte vore nog med arbete fick jag sanera vagnen, då blöjan läckt bajs IGEN. Är det verkligen rimligt att man ska behöva ägna en timme åt förbehandling av sin tvätt innan den slängs in i maskinen?

 

Nu sitter den glamorösa mamman med ringar under både ögon och armar. Slut på paus, dags att springa till tvättstugan igen.

Igår tisdag spenderade jag några timmar med Cissi och Seth från mammagruppen. Vi tog någon timmes promenad runt Grimstaskogen (och jag blev uppäten av myggen IGEN!). Fia mutade jag med skinka för att få med. Hon är som en gammal bil som behöver startkablar för att komma igång, men när man väl fått rull på'na så funkar hon fint!

 

Efter promenaden svalkade vi oss med varsin glass och satte oss med pojkarna nere vid badet. Viggo börjar uppskatta det här med andra bebisar lite mer nu :-)

 

Idag fick jag inte tag på någon promenadkompis, så det fick bli en solo med barn och hund. Vi passade på att kolla till post och blommor i de semestrande fastrarnas lägenhet och hamnade senare på Hässelby strandbad. Det kändes lite ensamt, men rätt som det var kom en liten pojke i tvåårsåldern rusande mot oss med ett brett leende över hela ansiktet och tjöt "Beeebiiis!". Han klappade Viggo på kinden och var allmänt jättemysig :-)

 

Efter ett tag blev det kallt i skuggan och vi packade ihop oss och gick hemåt. Viggo var arg, för han ville inte ligga i vagnen och jag orkade till slut inte bära honom på armen. Troligen så störde vi en farbror på hans promenad, för han frågade till slut om han fick köra vagnen en bit och försöka få tyst på Viggo. Han hade både barn och barnbarn och en hel del erfarenhet menade han. Det kunde väl inte skada tänkte jag, och efter ett par hundra meter (och en mindre jordbävning för Viggo) somnade han i vagnen.

Min mamma påstår att jag har 24 timmar på mitt dygn. Jag är skeptisk. Det stämmer inte överens med allt som jag vill och borde hinna göra på de timmarna. Det stressar mig sjukt mycket!

 

I fredags var min fina vän Maja här och fick äntligen träffa Viggo. Vi fikade på bullar som hon köpt med sig (för den här mamman har ofta och länge tänkt att baka, men tiden glider mig ur händerna!). Det var härligt att ta igen lite tid tillsammans, även om det bara var för ett par timmar.

 

 

Senare samma kväll kom lillebror med flickvän. De bjöd vi på hämtpizza eftersom min och Niklas mage inte orkade vänta på matlagning. Elias fick lite bicepsträning i försök att underhålla Viggo och belönades med bubblande skratt.

 

 

På lördagen var jag och Niklas på brunch i Gamla stan (en födelsedagspresent som till slut gick av stapeln). Under tiden var Viggo hos kusin Sixten och fastrarna. Det var otroligt skönt att få ett par timmar tillsammans bara vi två! Brunchstället var tyvärr ingen höjdare, men bara grejen att komma ut tillsammans och spatsera en stund i mysiga gränder var härligt!

 

Igår var det dags för den årliga släktträffen på Niklas sida. Vi lyckades komma bara 20 minuter efter utsatt tid (vilket jag tycker är en bedrift i den här familjen). Att det senare kom fram att alla andra anlänt klockan 12 och inte 13 dödade den lilla segeryran. 1 timme och 20 min kan knappast anses okej. Enligt N hade hans pappa gett oss tiden 13. Män och kommunikation hör inte ihop... Nästa år ska jag checka med svärmor själv!