Livet på Mirabellbacken

På kvällen kom delar av familjen upp. Rebecca ville ju hinna ta en magbild innan magen försvann, och trots att hon själv inte var piffad ville hon ta bilden på fredagen, för säkerhets skull. Vi kunde ju alltid ta en ny på lördagen. Syrran och Valter inackorderades hos oss, medan mamma och Håkan installerade sig hos faster. Vi åkte sedan upp till Lotta och Katarina allihop och åt hemmagjord pizza.

Vi återvände till oss, Valter var ju trött. Så småningom gjorde sig syrran redo för sängen, Niklas satt nog med samma tankar i soffan men kom inte längre än till tanken, och jag satt i valet och kvalet mellan att gå och lägga mig eller titta på Face Off som strax skulle börja på tv. Samtidigt grunnade jag på om jag inte skulle byta mina jeans till mjukisbyxor, men kom inte till skott med det heller, trött som jag var. Klockan var ca 23:45.

Då pötsligt knäppte det till i magen på mig, och av en ren reflex for jag upp med en rasande fart! Snart därefter var jag genomblöt. "Niklas, jag tror att vattnet gick!" Jag trippade bort till badrummet och manade på Niklas att ropa på syrran. Stunden därefter hade vi konferens alla tre i badrummet och kom fram till att ringa förlossningen. De sa att jag kunde komma inom sex timmar och att jag själv valde om jag ville komma direkt eller senare. Vi bestämde oss för att åka ganska direkt, vi skulle ju annars gått och lagt oss. För säkerhets skull packade vi det sista till förlossningsväskan, även om jag var fullt övertygad om att vi skulle få åka hem igen. Under tiden som Niklas sprang runt efter saker satt jag på toaletten och rann, jag kände lite lite ont i magen nån gång ibland och Rebecca ropade emellanåt "Nu är det 15 minuter mellan värkarna!", "Nu är det 6 minuter!". Jag förstod aldrig att jag hade fått värkar, men i bilen en timme efter vattenavgången knep det mer och mer, och det tycktes vara ca 5 minuter emellan.