Barr
Efter en titt på arbetsschemat fram till jul, insåg jag att om jag över huvud taget skulle ha tid att köpa en gran med tillhörande julstämning, fick det bli denna måndag. Jag köper helst min gran av en lokal granknalle, det känns på något vis som att de granarna har en juligare själ än de stora trädgårdskedjornas. I år hade jag dock inte sett till någon sådan kringresande granhandlare, så det fick bli Plantagen i stället.
Väl där började så jakten på den perfekta julgranen. Det var jag och hundratals granar, bara vi. Där gick jag och strosade och vände och vred på varenda gran, hummade lite, frågade var och en om det var tänkt att just den skulle följa med mig hem. Snart började det komma fler granletare, och jag höll noga uppsikt så att de inte skulle ta någon av mina "kanske-granar". Till slut fick jag bestämma mig och gick bort till nät-tunnan. Där stod ett par och kämpade med att näta sin gran, och jag insåg direkt att jag skulle få problem att göra det där själv. Kvicktänkt lade jag en (mycket liten) hjälpande hand med parets gran, och frågade sedan om de kunde tänka sig att hjälpa mig med min ;-)
Stelfrusen och med en bagagelucka som vägrar hålla sig uppe i kylan, trasslade jag in granen i bilen. Hemma väntade nästa projekt - att få ner den i julgransfoten. Utan vare sig yxa eller såg, eller för den delen en lämplig täljkniv, blev lösningen att hacka stammen med baksidan av en hammare. Efter alla dessa om och men stod granen uppställd på sin plats.
Nästa år köper jag inte gran ensam!
