Deckargåtan
Niklas tog ur batteriet ur vår brandvarnare häromdagen, för att det började ta slut och eländet pep var och varannan minut. Av någon anledning hade han satt tillbaka det, och i morse vred och vände jag på mig för det där olidliga pipandet. Till slut gick jag upp och drog ur det. Jag kikade sen in i vardagsrummet för att titta till hunden. Borta! Inte på sin plats, inte på filten på golvet, inte i soffan. Gick vidare in i gästrummet. Inte på madrassen på golvet, inte i sängen. Nu blev jag verkligen förvirrad. Det är ju jag som lämnar hos dagmatten... Jag ropade på hunden, och fram kommer hon. Baklänges. Hon har gömt sig bakom soffan i all förskräckelse! Stackars liten. Gåtan fick i alla fall en lösning, det är brandvarnaren som skrämmer henne!
