I huvudet på en nattuggla
Det bor ett gigantiskt snarkmonster här hemma! Jag tror jag får göra något åt saken snart, för nu börjar det här gå för långt... Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag puffar och viskar (första tre gångerna) eller slåss och väser (fortsättningsfasen). Jag stiger upp ur sängen och inväntar att John Blund ska kasta riktigt mycket grus i ögonen så jag bara inte kan hålla mig vaken.
Han kom förresten, Valter. Med enkel-V. Allt för att krabaten inte ska få problem att skriva sitt namn när det är så dags, och rita en hel sick-sack-söm innan -alter. Det var åtminstone den förklaringen jag fick. Så nu är jag moster och plötsligt jättegammal!
Här hemma råder ständigt kaos. Jag förstår inte hur jag ska hinna med att börja jobba i september. Jag har ju fullt upp om dagarna! Ständigt massa röjande och fixande, och så fort jag frigjort en yta täcks den snabbt igen av nya flyttlass eller nyinköp. Det känns som om jag springer i ett ekorrhjul. Jag vill ju krypa upp i hemmets lugna vrå och hinna mysa med min prins. Som snarkar.
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Snarkmonster, haha, själv har jag lille Valter som håller mig vaken om nätterna, inte många timmars sömn men han är ju så mysig! Kommer du ner på söndag eller?
Postat av: Isabella
Du får köpa såna där saker man sätter på näsan som vidgar ut dem, då ska han inte snarka.
Trackback
