En morgon i Murphy's tecken
I natt vaknade jag av en obehaglig känsla att någon (förutom sambon) var närvarande i rummet. Undra på det! När jag slår upp ögonen sitter Fia vid husses sängsida och stirrar. Hon får inte vara i vårt sovrum och har heller aldrig försökt tänja på den regeln. Någonting vill hon uppenbarligen. Hon kanske är toanödig? Jag klär sömnigt på mig och ramlar bokstavligen ut i trapphuset, med en ond ryggmuskel som resultat. Väl inne och nedbäddad i sängen igen hörs en signal från brandvarnaren. Den säger att den är trött. Undra på det, så som vi belastat den de senaste veckorna :-P I efterhand slår det mig att det kanske är brandvarnaren som gjort hunden orolig. Jag får väl aldrig veta.
Efter en natt med ryckig sömn håller jag nästan på att försova mig. Snabbsminkad, raggarduschad och med mackorna i en påse går jag och hunden ut till bilen. Fia får sitta fram, igen. Sommardäcken ligger FORTFARANDE i bagaget. Rutorna är väl dolda bakom vinterns frost och jag blir omedelbart påmind om nattens bravader när jag börjar skrapa. Muskeln gör ruskigt ont! Men rutorna måste fram och jag skrapar. Bilresan till dagmatten går bra, jag har bråttom, men kanske hinner i tid till jobbet. In i porten. Bort till hissen. "Ur funktion". Hm... Trapporna. Jag drar med Fia, som vägrar gå i spiraltrappor. Det är läskigt. Hon går i stället tillbaka till hissen och tittar på mig med en blick som säger: "Men matte, vi tar ju hissen!" Envis hund blir buren de två trapporna upp. Av matten med ond muskel.
Härmed avsäger jag mig denna typ av morgonbestyr, tack.
Efter en natt med ryckig sömn håller jag nästan på att försova mig. Snabbsminkad, raggarduschad och med mackorna i en påse går jag och hunden ut till bilen. Fia får sitta fram, igen. Sommardäcken ligger FORTFARANDE i bagaget. Rutorna är väl dolda bakom vinterns frost och jag blir omedelbart påmind om nattens bravader när jag börjar skrapa. Muskeln gör ruskigt ont! Men rutorna måste fram och jag skrapar. Bilresan till dagmatten går bra, jag har bråttom, men kanske hinner i tid till jobbet. In i porten. Bort till hissen. "Ur funktion". Hm... Trapporna. Jag drar med Fia, som vägrar gå i spiraltrappor. Det är läskigt. Hon går i stället tillbaka till hissen och tittar på mig med en blick som säger: "Men matte, vi tar ju hissen!" Envis hund blir buren de två trapporna upp. Av matten med ond muskel.
Härmed avsäger jag mig denna typ av morgonbestyr, tack.
Kommentarer
Trackback
