Ett livstecken
Det har gått nästan en vecka sedan sist, hur gick det till?! Men lugn, jag lever. Och det känns vill jag lova! Jag har varit tillbaks på jobbet i tre dagar, och hela kroppen påminner mig om att jag suttit i en skolbänk det senaste året. Händer, ben och fötter är svullna och ömma, läppar och händer torra som fnöske och jag somnar på stubben när jag lägger mig på kvällen.
Jag bävade lite för att börja jobba igen, men väl där kändes det helt okej. Så okej att jag till och med jobbade över två timmar igår för att tjäna våra kunder. Det gick an en tredagarsvecka som denna, men snart drabbas man av verkligheten med massa kvälls- och helgjobb.
Nu väntar en ledig helg med fint väder och en härlig höstkänsla i luften. Jag älskar den här årstiden, precis innan frostnätterna anländer och det fortfarande räcker med en kofta på promenaden. Ska försöka passa på att njuta av det nu. Underbart är som bekant kort.
Kommentarer
Trackback
