Bröllopshelgen del 2

Lördagen den 19 februari var en strålande vacker vinterdag. Snön låg vit på marken, himlen var underbart blå och temperaturen låg runt -16 grader. Så slog klockan fyra och spänningen steg i Stjärnsunds vackra kyrka.



Intågandes kom de, min gamla barndomsvän Jessica och hennes kärlek Mikael, tätt följda av syskonskaran som dagen till ära fått titlarna tärnor och marskalkar. De var otroligt fina och det strålade om brudparet!



Allt gick vägen - båda sa "ja" och blev med detta herr och fru Winarve. Under den halvtimmeslånga ceremonin fick vi bland annat lyssna till solosång av Zandra Westergren, vilken pipa hon har den tjejen!




Så var det dags för fest! I väntan på brudparets ankomst bjöds det på bubbel och snittar. Snart efter att huvudpersonerna anlänt satt vi till bords och intog middagen. Vilken middag! Till förrätt serverades en jättegod jordärtskockssoppa med räkor och vitlöksbröd. Huvudrätten var inte heller fy skam. Marinerad fläskfilé, potatisgratäng, färsk sparris med parmesan och en gudomlig rödvinssås! Självklart stördes vi i maten med jämna mellanrum för att leka och sjunga lite. Som avslutning på middagen högg vi in på bröllopstårtan. Jag vet bara att jag slukade den fort, så jag antar att även den var god :-)

Mina bordsherrar Fredrik och Jonas.


Tydligen upphörde fotograferandet efter middagen, av innehållet i kameran att döma. Jag hade roligare saker för mig! Den ena dansen avlöste den andra. De båda marskalkarna kom man inte undan, och de var riktigt duktiga dansare båda två! Egentligen borde jag nog kollat upp min livförsäkring innan, det experimenterades med både dödslyft och dödskast. Undrar varför det alltid är lilla Johanna som råkar ut för detta? ;-) Tur att jag var tillräckligt förfriskad att inte inse farorna.

Det var ett helt fantastiskt bröllop och en fest som inte lämnade något att önska! Dagen efter var det presentöppning, och jag vill lova att varenda liten muskel i kroppen påminde om den lyckade kvällen. Den värsta träningsvärken i mitt liv satte in, och det dröjde ytterligare en dag innan jag kunde lyfta armarna över huvudet.

Tusen tack för en underbar helg, Jessica och Mikael (och alla ni andra inblandade)!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0