Tristess i rosa
En påtaglig tristess har börjat infinna sig här hemma. Jag orkar inte göra något heller. Det är som om jag slutar leva när ensamheten smyger sig på. Ibland går jag och lägger mig för att försöka få tiden att gå lite snabbare.
Gårdagen ägnade jag åt att dyrka solen, som alla andra svenskar. "Bara en liten stund, så jag inte bränner mig" tänkte jag. Min lilla stund var tydligen mer än nog för att få smaka på smärta. För att överleva natten har jag legat på kylklampar! Att man aldrig lär sig...
Kommentarer
Trackback
