Gråt och tandagnisslan
Trots att tiden går så fort kan dagarna kännas oändliga på samma gång. I tre dagar nu har skitungen skrikit öronen av mamman, och det enda som hjälpt är att ge honom bröstet. Men att amma mer eller mindre konstant gör inte brösten speciellt glada. Även med amningsnapp är smärtan näst intill outhärdlig.
Som vanligt med barn får man en miljon råd från olika håll, och som alla andra slutkörda mammor omvandlar man lätt råden till kritik och rycker upp garden. Det räcker gott och väl med de egna skuldkänslorna man får när man till slut bara vänder ungen ryggen och önskar att man fick slänga honom i väggen.
Så tack, men nej tack till fler "har-du-provat-råd". Vill jag ha tips så ber jag om dem.
Kommentarer
Postat av: Ammi
Hallå fröken!
Helt okej att vilja gå under när bebisen inte slutar skrika! Man gör det man kan och tror är bäst själv! Heja dig!
Puss!
Trackback
