Får man ta hunden med sig in i... kyrkan??!
Idag har varit en minst sagt händelserik dag! Den började med ställt alarm för att komma upp i tid till föräldragruppen på BVC. Vi fick börja med att presentera oss och våra barn, berättade lite om våra förlossningar och så pratade vi om barnens sömn. Jag är väldigt tacksam över min förlossning, för även om den var jobbig och seg, så var den utan komplikationer. Jag kunde dock inte berätta så mycket om den, jag var ju så trött då att jag inte minns så mycket! Min sammanfattning var i stort sett: Vattnet gick strax före midnatt, vi skrevs in, jag fick lustgas och epidural (praise the lord!), han kom 15:17. That's it liksom. De andra hade historier om sugklocka, igångsättning, blodförlust osv, men ingen av de åtta mammorna hade blivit snittad (vilket var ganska ovanligt i en mammagrupp om vår storlek). Alla bebisar var vakna - utom Viggo. Han sov hela tiden. Jätteskönt, men han måste sluta med den där falska marknadsföringen. Sådan är han absolut inte hemma!
Efter föräldratimmen stannade jag och två andra mammor kvar och språkade i ytterligare 1 ½ timme; Emma med sin 4-månaders Alvin, och Cecilia med Seth, 3 månader. Viggo sov. Han vaknade först strax innan vi tänkt åka hem och tog en slurk och bajsade, sen var han nöjd.
När vi kom hem var det dags för lunchpromenad med Fia. Vi tog den vanliga vägen längs vattnet, bland hägg och syrén i strålande solsken. Efter en stund slog vi oss ner under ett träd, Viggo och Fia i skuggan medan jag lapade sol. Rätt som det var kom en mamma förbi med sin barnvagn och ropade till oss att "Det där ser skönt ut! Hur gammal är din bebis?". Sedan sa hon att det var barnsång i kyrkan nu och frågade om vi inte skulle följa med. Det gjorde vi! Det var visst bara en liten detalj, jag hade ju hunden med! Den andra mamman (som var väldigt lättsam) sa att det kanske inte gjorde någonting, vi kunde ju fråga! Så, när vi väl kom till kyrkan frågade hon sångledaren och receptionen om det gick för sig att ha hunden med, och det var ingen som hade några invändningar mot det, så länge ingen var allergisk.
Alltså blev det sångstund både för mig, Viggo och Fia i kyrkan tillsammans med två andra mammor och deras barn plus en sångledare. Därefter gick vi till samlingslokalen och fikade och lekte med barnen. Jag satte Fia i "hallen" och där stannade hon så duktigt. Pensionärerna i salen bredvid berömde henne när vi skulle gå hem och tyckte att jag hade en mycket väldresserad hund. Jojo!
Kommentarer
Trackback
