Livet på Mirabellbacken

 

Söndagen den 23 mars hade jag en "ny" känsla i magen. Jag kan inte riktigt beskriva hur, men annorlunda kändes det i alla fall. Samma kväll började jag få förvärkar som återkom även måndag och tisdag kväll. Under onsdagen kände jag knappt någonting alls, då BF+1. Det var även på onsdagen som Viggo var till vårdcentralen och fick konstaterat halsfluss. Mormor hade åkt hem på tisdagen, så Niklas var hemma och vabbade från onsdagen.

 

På torsdagen vaknade jag med huvudvärk, feberkänsla, snor i näsan och gröt i halsen. Det kändes just typiskt. Hur skulle jag kunna föda barn i det här tillståndet? Vid ett toalettbesök märkte jag att det kom lite blod, jag trodde inte att det var någon fara, men ringde ändå förlossningen för att kontrollera med dem. De sa att det med största sannolikhet var ett tecken på att det var på gång ("men det behöver inte bli idag"), och att jag kunde ringa igen om jag började få värkar. Någon enstaka visade sig på förmiddagen, men kl 13 började det hända saker!

 

Mellan kl 13-14 kom plötsligt värkarna med 4-5 minuters mellanrum (med något undantag). Viggo låg tack och lov och sov och jag var så glad att Niklas var hemma (Gud vet när jag hade ringt hem honom annars)! Själv hade jag ingen koll alls på klockningen. Kl 14:30 ringde Niklas förlossningen på KS igen och sa att jag hade börjat få värkar och hur de artade sig. De uppmuntrade mig att ställa mig i duschen och ta 2 Alvedon (Fuck you! tänkte jag i min smärta) och återkomma när värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum och ökat (från nu i snitt 40 sek) till minutlånga.

 

Vi ringde Katarina (barnvaktsjouren) ca 14:45 och gjorde henne beredd på att eventuellt sova över, men sa att det inte var brådskande. Hon skulle komma ner någon timme senare bestämde vi. Under tiden tilltog värkarna och jag visste inte längre om Niklas hade koll på klockningen. Strax före 16:30 bad jag honom ringa förlossningen igen och säga att det nu var tätare och längre värkar. Vi fick dröja en kort stund och när barnmorskan kom tillbaks till luren sa hon att det var fullt. "Danderyd då?" frågade vi. Ytterligare en kort väntan. "Ni får åka till BB Sophia" fick vi till svar. Jag var lite bekymrad över att vi skulle behöva åka in till stan i rusningstrafiken, men ändå lite glad att vi nu skulle få komma till det nya fina BB:t som öppnade den 3 mars.

 

Klockan 17.00 rullade bilen ut från parkeringen. Fortsättning följer...