Livet på Mirabellbacken

Oavsett dokumentation eller inte så har ju faktiskt Winston hunnit bli 2 månader gammal. Jag hinner knappt reflektera över hur han är och utvecklas. Han har ju ända sedan födseln varit en riktig solstråle och varit betydligt enklare än hans storebror. De är dock ganska lika när det gäller närhetsbehovet. Winston nattas nu bäst i famnen, men när man lägger honom ifrån sig tar det inte många minuter innan han vaknar skrikandes och man får börja om igen.

 

Blicken och medvetandet har funnits med tidigt. Nu har han också upptäckt sina händer, åtminstone med känseln och gnider händerna som om han spred lömska planer. Han pratar mycket när han är på det humöret och gurglar och brr:ar till svar. Salivproduktionen har tagit fart och snart får vi nog börja använda dregglisar.

 

Aptit har han, men just nu har vi ingen rutin alls på matningen. Den sista tiden har han förmodligen haft lite ont i magen till och från. Det märks i blöjorna. Kiss, kiss, kiss, kiss, BRAKBLÖJA - flödet är inte så jämnt ;-)

 

BVC har släppt handen lite om oss. Vid senaste tillfället den 19 maj var han 55,5 cm lång och vägde 5305 g. Mina killar kan det där med att ta igen kurvor!