Livet på Mirabellbacken

Winston blev i fredags 3 månader. Det känns som en hel evighet sedan han kom, samtidigt som man ibland undrar vart tiden tagit vägen.

 

Vår våffla har utvecklats till en liten köttbulle. I onsdags var vi på BVC och då vägde han 6320 gram och var 59 cm lång, lite kortare och något tyngre än genomsnittet. Det var även dags för första sprutorna och påfyllning av rotavaccinet. Rotavaccinet droppas i munnen med en pipett, och precis som förra gången smaskade Winston nöjt i sig. Vid första dosen vid 6 veckor hade sköterskan sagt att Winston kunde vara reklambebis för vaccinet, så duktigt sörplade han i sig. Sprutorna ska han nog inte marknadsföra. Han skrek både länge och väl, inte alls lika kaxig som brorsan.

 

Vardagen lunkar på och man har svårt att "ta på" lillebrors utveckling. Det är sån fart på den store att man inte hinner reflektera. Han leker en del i sitt babygym. Något jag märkte häromdagen var att han sträckte sig efter en leksak som jag rasslade med, och fick till slut grep om den.