Livet på Mirabellbacken

Idag är Winston 7 månader. Han har ingen brådska med livet, men den senaste veckan har han börjat sno runt sig till mage i ett huj! Han har varit nära att göra det ganska länge, men alltid haft en arm i vägen för den där sista lilla biten. 

 

Idag överraskade han med att lära sig sitta! Han satt flera minuter själv med en vaktande mamma intill. Det där med att förflytta sig verkar dock inte finnas på agendan ännu. Han rör sig runt i cirklar, men varken framåt eller bakåt. Simtekniken där han ligger på mage och sprattlar med benen och armarna i luften är inte så effektiv på land...

 

Winston älskar att bada och simma lika mycket som sin storebror (och f.d. simmaren pappa). Han har börjat på babysim och vi kan konstatera att vi har ytterligare en fisk i familjen. Igår fick han syn på när Viggo badade i baljan och det lyste avundsjuka om honom. Den ljöd också, så till slut fick han göra storebror sällskap i plurret, trots att han redan varit på babysim tidigare på dagen.

 

Nätterna är långa. Eller snarare korta. Vi blir ofta väckta flera gånger och är konstant trötta. Morgonen börjar fortfarande klockan 6 (utom i morse då vintertiden slog till i efterskott och jag fick gå upp klockan 5...) Han håller gärna sina rutiner både när det gäller mat och sömn. Mellan 8:30-9 börjar förmiddagsluren som varar till 10-11 och nästa powernap om 30 min till en timme tar han mellan 14-15. Natten börjar fortfarande runt 19. Han äter gröt till frukost och kvällsmat och till lunch en barnmatsburk, däremellan några amningstillfällen. Mat är gott!