Livet på Mirabellbacken

Familjens minsting har blivit ett halvår. Han följer sin viktkurva nästan på grammet och väger nu 8340g och har tagit igen lite på längden, 67 cm. Han ligger väldigt nära alla medelkurvor, till skillnad från storebror.

 

Sedan ett par veckor tillbaka äter han en portion gröt till kvällen. Han nästan kräver det när vi andra sitter och äter middag, genom att sträcka ut armarna, titta på oss och vråla tills han får den serverad. Vi har börjat införa lite smakportioner av puréer också, morot verkar gå hem någorlunda, medan potatis är mindre populärt. Ammar gör han också, så klart, och det hoppas vi fortsätta med ett bra tag till framöver.

 

När det gäller sömnen har han nu sovit några hela nätter igenom. Oftast när han vaknar första gången brukar han få komma över till vår säng där han får somna om vid bröstet. Det försöker vi vänja honom av med, min rygg längtar efter egen säng!

 

Winston är familjens tupp. Fast hans tid är oftast inställd på 6 i stället för 7. Han vaknar först och väcker pappa innan hans klocka ringer. Han sover oftast en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen, av varierande längd och kväll blir det så behagligt strax efter 19.

 

Ligga som ett O är fortfarande kul. Telefoner och fjärrkontroller är extremt intressanta och han undersöker också gärna Viggos leksaksbilar (som ligger överallt!). Just nu är livet lite besvärligt, eftersom han ledsnat på att ligga på både mage och rygg och inte heller lärt sig sitta själv. Han är en hejare på att snurra runt som en klockvisare när han ligger på mage, framåt går inte lika bra.