Livet på Mirabellbacken

I söndags tog jag med mig sambon på årets granjakt. Det här var enda chansen att skaffa gran om jag ville ha Niklas med mig. Efter fjolårets bravad tyckte jag mig inte ha några alternativ, gravid och begränsad som jag är. Det blev Plantagen i år igen, jag hade en rabattkupong där som jag tänkt passa på att använda. Utbudet var dock klent. Jag tog några mindre graciösa skutt mellan vattenpölarna och pekade på en gran som N fick hålla upp. "Kanske den." Ytterligare några små skutt och bara någon minut senare återvände jag till Niklas och granen: "Vi tar den". Ett par småblommor följde med till kassan för att komma upp i nivån för rabatterbjudandet. Väl i kassan var dock granen en hundring billigare än jag trott, alltså ingen rabatt där inte! Med andra ord kunde vi köpt gran precis vart som helst, och haft betydligt fler att välja på...

Historiens snabbaste granköp kompenserades när vi kom hem av historiens mest tidskrävande graninstallation. Det tog säkert en timme att smalna av stammen så pass att den gick i julgransfoten. Jag förstår fortfarande inte hur jag klarade av allt det där på egen hand förra året..!

Nu står den i alla fall där, klädd och fin inför jul!